Vi har fått nya grannar. Jag har ännu inte träffat dem, men jag är nyfiken. Kanske inte så kul att träffa dem, men jag vill ju ändå veta hur de är. Samtidigt är jag lite rädd för dem. Det jag vet om dem, kanske bara bygger på fördomar. Att de inte är som vi, det är självklart. Men de har ju inte varit här i trakterna så länge. De kanske anpassar sig till vårt sätt att leva, när de bott här ett tag.
På morgonen var jag ute på en promenad. Då såg jag att de också hade varit ute. Men jag har fått lära mig att vara försiktig i naturen. Det ska se likadant ut när jag går därifrån som när jag kom. Inte ett spår ska man lämna efter sig. Men de hade ställt till det på backen. Det såg riktigt svinaktigt ut. Undrar just hur de har det hemma, inomhus?
Jag har, som sagt var, inte träffat dem. Men jag har hört deras utländska namn: Sus scrofa.
5 kommentarer:
hej svårt att kommentera numera, Madonna
Hmm undrar om jag känner till dom..har dom inte hälsat på dig, oförskämt tycker jag...fast du borde kanske gå över med flyttgröt!
ha en skön lördag..kram
Har du familjen Sus Crofta till grannar måste du lova mig att vara försiktig. De kan vara aggressiva har jag hört om de känner sig hotade. Annars håller dom väl sig på sin kant. Bara de inte vänder upp och ner på din fina trädgåd. Ha det så gott! /Sylvia
Men alltså.. Har ni såna fina gäster. Visste inte ens att de finns i Sverige. Hitupp lär dom aldrig hitta.. Hoppas jag:)
Ha det bäst kära Ankivän kram från
SolSkuggan.
Men oj, ta det lugn när du är ute så de inte bli ilskna! De är lite mer sydländska av sig, tror och hoppas jag för jag vill inte ha dem hit. Här börjar familjen Ursus Arctos etabelra sig ganska nära en del mindre orter. Lufsiga så det förslår och med brummande språk tar de för sig av vad trakten har att bjuda på.
Skicka en kommentar