Överraskning

Jag har inte bara jobbat i trädgården. I dag blev jag uppvaktad på Mors dag med middag på Dufweholms herrgård. Vilken god och trevlig överraskning!
Bilder från dagen kan du se i bildspelet till höger.

Motionsredskap

I går köpte jag mig ett nytt motionsredskap. Med redskapet får man man bättre kondition och både arm- och benmuskler tränas. Så här ser det ut:

Vi har stora gräsytor som ska klippas och har därför en åkbar gräsklippare. Men med den här lilla klipparen kommer man intill rabattkanter, träd och buskar. Jag jobbade med den igår och tyckte det var roligt att få fint. Sedan skulle mannen köra den åkbara. Men den var trasig och måste renoveras. Följden blev att stora delar av våra gräsytor har jag nu klippt med den här.

Oj, jag har visst klippt av Rambos svans!!!

Kanonväder

Denna söndag bjuder på blåst, regn och en temperatur på 3-4 grader. Verkligen kanonväder! Kanonväder, med tanke på att jag nu i godan ro kan vara inne och steka köttbullar och göra tårtbottnar. Jag behöver inte längta ut i trädgården alls, utan kan hålla på med förberedelserna till sonens studentfirande.

Ingen semester i år

Det är synd om skomakaren i år. Han brukar ha stängt mellan hägg och syren. Men i år, i alla fall här hemma, blommar de samtidigt.

Pingstafton

Svar på bildgåtan

Här kommer det efterlängtade svaret: Det är faktiskt frön. Det var duktigt gissat av Helena, Ronja och Annebelle. Men till vilken växt är ju nästan omöjligt att gissa. Det var en fantastisk blomma, papegojblomman, som jag såg på Madeira, när vi var där förra sommaren.

De andra gissningarna påvisar mycket hög grad av kreativitet. Bravo! När jag läste kommentarerna igår, fick jag en melodi på hjärnan. Jag förstod inte vilken melodi det var eller varför jag fått den att fastna. I dag kom jag på det. Sången heter "Fyra skäggiga furirer" och det var p g a Nalles gissning, "fyra skäggiga oliver", som den låten bet sig fast. Hjärnan kör sitt eget race ibland.

Bildgåtan

Vad kan detta vara, som jag har fotograferat?

Främlingsfientlighet

Vi har fått nya grannar. Jag har ännu inte träffat dem, men jag är nyfiken. Kanske inte så kul att träffa dem, men jag vill ju ändå veta hur de är. Samtidigt är jag lite rädd för dem. Det jag vet om dem, kanske bara bygger på fördomar. Att de inte är som vi, det är självklart. Men de har ju inte varit här i trakterna så länge. De kanske anpassar sig till vårt sätt att leva, när de bott här ett tag.

På morgonen var jag ute på en promenad. Då såg jag att de också hade varit ute. Men jag har fått lära mig att vara försiktig i naturen. Det ska se likadant ut när jag går därifrån som när jag kom. Inte ett spår ska man lämna efter sig. Men de hade ställt till det på backen. Det såg riktigt svinaktigt ut. Undrar just hur de har det hemma, inomhus?

Jag har, som sagt var, inte träffat dem. Men jag har hört deras utländska namn: Sus scrofa.