Kulturresa 2012

Jag och min väninna från Visingsö brukar ju varje sommar göra en resa som vi kallar kulturresa. Även i år har vi lyckats med det. Årets landskap blev Bohuslän och kulturpersonligheten vi följde var Evert Taube.

På Liseberg finns en fantstiskt fin utställning om Taube. Den kan jag verkligen rekommendera till andra som är intresserade. Otroligt så mycket bra man kan göra med ljud och bild.

Dagen efter besöket på Liseberg åkte vi till Vinga. Båtturen tog 1,5 timme. Sedan var det rundvandring med guidning. Vi såg Taubes födelsehem och lyckades även klättra upp i fyren. Nedfarten blev för mig lite svårare men då dök plötsligt en hjälpande hand upp så även den strapatsen gick bra. Båten låg kvar och vi åt lunch där, en fantastiskt god fisksoppa. Solsken hela dagen och en skön båttur tillbaka till Stenpiren i Göteborg.

Jag har inga egna bilder men hoppas att ni kan se här:
http://www.vinga.net/vi.htm
(Där finns ett fint bildspel om ni klickar vidare.)

Grövelsjöfjällen

Förra veckan var vi uppe i Grövelsjöfjällen några dagar. Vi har varit där mycket genom åren. Några platser vill vi alltid återse men vi hittade flera, för oss, nya rutter eller platser också.

"Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen." Jaa, det är det verkligen. Man är utomhus hela dagen, rör på sig och andas in den härligt höga och klara luften.

Tur med vädret hade vi också. En dag åkte vi båt på Grövelsjön, till den norska änden av sjön, och gick tillbaka. Det blev ca 9 km att gå. Den sista biten kom det lite, lite regn. När vi var framme kom det ett störtregn och det regnade sedan hela natten.

Annorlunda semesterresa

Veckan efter midsommar gjorde jag en annorlunda semesterresa. Jag åkte, ensam, till några olika platser i norra Sverige för att se vart släktingar flyttade för länge sedan. Min mamma och jag försökte göra en sådan resa för ganska länge sedan, men då hade jag inte kommit så långt i släktforskningen. Nu hade jag flera namn och årtal att utgå ifrån.

Det första besöket gjorde jag i Köpmanholmen. Jag bodde några nätter på vandrarhemmet Kajen.

På arbetarmuséet fick jag en guidning, trots att det egentligen var stängt. Jag fick också se fotografier där min mormorsmors bröder fanns med.

På expeditionen till Nätra kyrkogård fick jag också bra hjälp med att leta fram gravar. Trots att jag förstås aldrig har träffat de här släktingarna var det en speciell känsla som infann sig då jag stod vid deras gravar.







På den fjärde dagen drog jag ner till Hälsingland. Först var jag till Söderala kyrka.

Jag övernattade på vandrarhemmet Växhuset i Mobodarne.

Där hade det också bott släktingar. Ja, inte på vandrarhemmet direkt, men i byn som funnits där tidigare. Inget direkt resultat men jag lärde mig att Mo är en egen församling. Det hjälpte mig vidare i forskingen när jag kom hem. Ljusne kyrkogård hann jag också med att besöka.

Det kan låta som en tråkig vecka men jag tyckte den var fantastisk. Jag pratade med så många trevliga och hjälpsamma främmande personer. Jag fick mycket information som tog sin tid att smälta. Därför ägnade jag mig bara åt släktforskningsärenden; jag besökte inte de vanliga turistmålen.

Den dagen jag åkte hem från Hälsingland var lite märklig. Först höll jag på att inte komma därifrån. Jag åkte fel, gång på gång och kom tillbaka till samma plats och förflyttade mig bara som i en cirkel. Det var stopp i trafiken och avstängda vägar. Sedan kom det underliga. 1. Ett telefonsamtal där jag aldrig kunde uppfatta vem som ringde eller vad som sades. 2. En uggla, eller annan rovfågel, flög mot min framruta men lyckade lyfta när det bara fattades några cm från rutan. 3. En vitklädd dam stod ute på vägen där jag åkte. Jag åkte fel där med så jag åkte förbi henne två gånger. Hon stod alltså på vägen så jag var tvungen att väja för henne.

När de tre sakerna hände samtidigt fick jag en kuslig känsla över mig. Hade jag kanske klampat för hårt på kyrkogårdarna så jag stört någon?

Att lura en katt

Så här gör man när man lurar en katt:
1. Fyll på vatten och mat i flera skålar.
2. Anslut radion till timer så att den går en kort stund på morgonen och en längre på kvällen.
3. Åk iväg på en kort semester men katten tror att du bara är på jobbet.

Så här gjorde vi i alla fall. Varje gång vi åker bort så sticker vår katt Pumba iväg till platsen där vi bodde förut. Det spelar ingen roll att någon kommer och tittar till katten; han sticker i alla fall. Men nu har vi kommit på ett bra sätt att lura honom så han håller sig kvar hemma och vaktar huset åt oss.

Före och efter

Före: På logen stod ett gammalt rostigt järnhjul.

Mellan: Jag målade det. (Smart som jag är, satt jag på en pall och flyttade runt hjulet.)

Efter: Nu sitter hjulet som stöd för min kaprifol. (Det ser inte så bra ut, än, men jag fick bråka mycket med kaprifolens grenar som växt på marken och slingrat sig runt ogräs.)

Att göra något rejält

När jag gör något, gör jag det verkligen rejält. T.ex. när jag rensar ogräs är det inget larv med narv och arv, nej, det är stort och med gigantiska rötter. På bara en rabatt är skottkärran överfull.

Att lära sig det man redan kan

Jag har införskaffat ett par gångstavar, sådana med fjädring. Inför första gången läste jag, naturligtvis, instruktionen. Så här stod det: "Armens vinkel skall vara nästan rak. När du trycker ner staven ska du använda hela armen inte bara handleden. Det är axelleden som ska jobba inte armbågsleden. Staven ska luta snett bakåt (cirka 45 graders vinkel). Placera staven i bakkant av foten eller strax bakom hälen (staven ska aldrig sättas ner i marken framför foten). Sätt ner staven ”mjukt” i marken och pressa sedan ner. Håll emot tills det är dags för nästa steg. Gå växelgång (höger fot och vänster arm fram samtidigt och sedan tvärtom)." (citat från www.bungypump.se) Då kändes det komplicerat. Jag försökte titta ner i marken för att se var jag faktiskt placerade staven. Det gick inte så bra; det går bättre att titta framåt. Jag frågade min man, som också var med, hur jag satte ner stavarna. Att det kan kännas så tokigt. Jag var nästan övertygad om att jag hade blivit passgångare dessutom. Det stod faktiskt också i instruktionen att man kunde börja gå med stavarna löst släpande och känna hur armarna vill röra sig och först då fatta tag ordentligt i staven.

Det här påminde mig om när jag för länge sedan gick en gammeldanskurs. Allt hade gått så bra, ja faktiskt som en dans. Så kom tillfället när vi skulle lära oss polka. Jag kunde inte få in steget. Jag försökte verkligen följa instruktionen, men jag klarade det inte. Det blev kaffepaus. Efter kaffet gick jag på toaletten. Det var en stor toalett med omklädningsrum utanför (till en gymnastiksal). Där, utanför toaletten, tänkte jag: "Jag struntar i instruktionen! Jag gör som när jag var barn och mer skuttade än gick!" Så jag skuttade glatt omkring där och det kändes bra. Efter pausen fortsatte danslektionen med polkan. Jag tog mina "barnskutt" och se, det var precis så man skulle göra.

Ofta är det bra med instruktioner men det blir tokigt att försöka lära sig det man redan kan efter instruktioner.