Årskrönika 2011

Så här på årets sista dag är det dags att göra en tillbakablick och sammanfattning av året 2011. När jag tänker tillbaka tycker jag bara att det varit jobb och kurser. Men när jag tittar bland mina bilder ser jag att jag varit ledig och bortrest också.

januari

Börjar månaden med att avsluta en kurs och avslutar månden med att påbörja en annan kurs. Den andra kursen var i Malmö så det blev ett trevligt avbrott att åka dit.

februari

Riktig kall och snörik vinter. En solig dag påbörjade jag en annan kurs. Det visade sig senare att varje kurslördag var det strålande sol.

mars

Jag tog ledigt några dagar för att studera. Riktigt underbart marsväder. (De bilderna ligger i min nya lilla dator som jag inte kan starta!)

Vi firade en 22-årig son och en 24-årig dotter.
Jag åkte till Malmö igen på kurs. Där hade våren kommit igång fint.

april

Påsken låg sent i år. På påskafton, 23 april,  var det så varmt och fint så vi kunde sitta ute och äta påsklunchen.

maj

10 maj åkte jag, sonen och min pappa till By i Värmland för att fira min kusin som fyllde 75 år. Trevligt!

31 maj var vi till Uppsala och deltog i Lovisas diplomeringshögtid. Också trevligt!

juni

Arbetade till midsommar. Direkt efter midsommar åkte jag och min kompis på den årliga kulturresan. Det hår året blev det några dagars vistelse på Hven.

juli
Till Värmland igen. Den här gången för att se spelet om "Lång-Kristoffers förbannelse". Han var en legend och återfinns långt tillbaka i min släkt.

Semester i trakterna runt Comosjön i Italien. Vandringar, båtutflykter, vackra vyer och mycket god mat.

augusti

Började jobba igen. Sista helgen i den månaden åkte vi upp till Grövelsjön. Där är så fint och avkopplande. Varje gång vi är där tänker vi att man borde åka upp lite oftare. Synd att det är så lång väg dit.

september

Ny kurs igen. En lördag varje månad avsätts för kursen. Börjar tröttna på det nu.

oktober

Den sista helgen i oktober var vi med på en bussresa med hemligt mål. Målet var Visingsö! Där har jag varit mycket förr; jag bodde där 2,5 år i början av 80-talet.

november

Ingen vinter i sikte. Så här såg det ut till första advent. Barmark och blåsigt. En stor gren av vårt gamla "vårdträd" har gett vika.



december

Det kom lite snö men försvann igen lagom till jul. Flera stormar härjade på, en på natten mellan juldagen och annandagen. Lugnt och stressfritt firade vi jul.

Juldagsrea

Förr var det mellandagsrea. Sedan började man med annandagsrea. De senaste åren har man infört juldagsrea. Jag förstår inte hur folk orkar vara ute och handla och trängas. Vill de inte ha julefrid några dagar? De flesta lurar sig ändå själva på rean. T.ex. så är det 50 % på tröjor. Jag behöver och vill ha en tröja. Men eftersom det är så billgt så köper jag två. Då hade jag ändå kunnat köpa till ordinarie pris för det var ju bara en tröja jag behövde.


Bilden lånad från SR som visar kön till juldagsrean i en elektronikbutik i Kristianstad.
De öppnade klockan 08.00 men vissa hade köat sedan 06.50. Modern julottta?

Annandag Jul

Idag är det den stora slappardagen. Mängder av mat finns i kylen; det är bara att ta fram. Frysen är fylld av hembakat bröd. Gästerna har varit här. Nu kan jag koppla av helt.
Det här året var jag så sen med allt. Med bara en dag före julafton att fixa allt trodde jag aldrig det skulle gå. Men det gjorde det. Dotra hjälpte mig bra med både kakbak och pyntning. Sonen flyttade hem och eftersom övervåningen blev fylld av kläder och prylar behövde jag inte städa där. Mannen har bakat vörtbröd, saffransbröd och kakor. Julklappar köpte jag bara en till varje person och var iväg bara en enda gång till köpcentrat.

Jag tycker verkligen om jul men tycker inte om när det blir stressigt. Jag klarar inte heller av att trängas med folk i affärerna. Den här julen blev perfekt. Ja, frånsett vädret alltså för det har varit förskräckligt tråkigt med barmark och nästan storm i natt.

Funderingar på första advent

Så har vi då kommit fram till första söndagen i advent. Tiden har som vanligt gått oerhört fort. Under hösten har jag jobbat, jobbat, jobbat och studerat. Jag börjar allvarligt fundera över vad det är för slags liv jag lever. Det måste väl finnas utrymme för något annat än jobb? Helgerna går åt till att städa och tvätta, om det inte är kurshelg förstås. Jag börjar närma mig två valmöjligheter. 1. Fortsätta jobba hårt för att få ihop en skaplig pension. Om jag nu blir pensionär. 2. Jobba lite mindre, få tid över till andra saker och få en urusel pension.

Första advent idag men ingen som helst adventsstämning. Det hjälper inte att göra fint inne när det är sådant skitväder ute. Det regnar och blåser. En stor gren har blåst ner från vårt "Vårdträd".

Jag vill ha minusgrader och lite snö!!! Då först blir det fint och stämningsfullt till advent och jul.

Hosta

Nej, jag har inte fått någon höstförkylning med hosta. Däremot åkte vi igår och besökte Hosta nostalgiby. En familj med genuint intresse för 50- och 60-tal har byggt upp en miljö. Där finns ett fik, en bensinmack, en liten biograf, ett postkontor, en damekipering, en glasskiosk och en korvkiosk. Vi fikade och tittade oss omkring. När man är i min ålder finns det mycket att känna igen och komma ihåg. En tänkvärd historia: Från ett äldreboende gjorde man ett besök i nostalgibyn. Några dagar efter besöket ringde en från personalen dit för att berätta något fantastiskt. En man hade slutat prata. I nostalgibyn var han länge i Nynäsmacken. Någon dag senare började han prata igen.

Comosjön, dag 10

Onsdag 27 juli: Det var mulet och lite kyligt. Vi slappade på området. På eftermiddagen tog vi en båttur till Villa Carlotta. Fint och en mycket fin botanisk trädgård till.



Comosjön, dag 9

Tisdag 26 juli: Efter frukost lämnade vi hotellet, handlade lunchmat och gick mot järnvägsstationen. Vi ringde efter en taxi och åkte upp till det nya hotellet. Bilvägen var en riktigt lång omväg men vi hade aldrig klarat att gå uppför med all packning även om vi gick packåsnevägen. Hotellet hade stora trädgårdar, parker och olivodlingar. Det var paradisvackert! Här uppe hade vi tänkt att bara slappa och eventuellt sola och bada i poolen.

Men just den här dagen ville solen inte komma fram. Det gick ju bra att slappa och läsa ändå.

Vi gick lite i omgivningarna. Då upptäckte vi att det gamla hotellet låg rakt nedanför där vi nu befann oss. På kvällen gick vi ner, en liten brant stig genom olivodlingarna, till hotellet och åt. Det tog ca 15 minuter att gå där. Så fick vi då vår meny och det var en riktig italiensk meny. Det smakade mycket bra. Därefter gick vi genom stan och stigen upp till slottet och sedan till hotellet. Den vägen tog ca 50 minuter.

Comosjön, dag 8

Måndag 25 juli: Sista dygnet på det här hotellet. Vi gillade inte hotellägaren, en gammal grinig gubbe. Vi kände oss inte som välkomna gäster utan bara några som var till besvär. Trots det bestämde vi oss för att äta där på kvällen. Det var en god meny och vi tänkte boka bord. Typiskt - då var det förstås "måndagar stängt".
Vi gick ner till stan, provianterade lite och gick sedan upp till slottet Vezio igen. Där fanns ett hotell i närheten och vi bokade in oss där för nästa dag.

Vi gick utmed den fina vandringsleden som faktiskt sköttes också. När jag kom fram till ett vattenfall stod kaffet redan uppdukat.

Efter vår kaffe- och fotopaus fortsatte vi vandringen. Där var det mycket fint. Stigarna, mulvägarna, var lätta att gå och de ledde oss genom byar med odlingar av fikon, tomater, squash och oliver. Enligt något jag läst skulle det här vara de nordligast belägna oliverodlingarna.

                                     

                                     

Det här var den finaste turen, med mest omväxling. Vi avslutade turen i Bellano, åt lunch där och tog båten hem.

På kvällen åt vi en konstig "italiensk meny": pasta - sallad - dessert. Ingen huvudrätt! Men de tänkte väl att de alltid kunde lura någon turist som trodde det skulle vara så. Det började regna när vi satt ute och åt och det fortsatte hela vägen hem.

Comosjön, dag 7

Söndag 24 juli: Hotellfrukost. Nu börjar jag vänja mig vid att få dålig frukost, corn-flakes och mjölk. Plockade ihop lite extra bröd och fick kaffetermosen fylld. Vi påbörjade en vandring enligt beskrivningen. Vackert väder och fin utsikt.

Men efter en stund träffade vi på förbudsskyltar. Vi förstod att det var förbjudet - men vad var förbjudet? Fick vi inte alls gå där eller bara vid vissa situationer? En annan stig ledde nedåt men då kom vi bara till motorvägen nedanför. Tillbaka var för svårt att gå. Efter en stunds velande och diskuterande gick vi i alla fall där förbudsskylten var. Där hade det rasat jättemycket från berget högre upp. De hade satt upp ett nytt stort nät som skulle fånga upp stenarna eftersom motorvägen gick där nere.

Det var riktigt svårt och läskigt att gå där. Ibland gick jag på alla fyra. Vi avslutade klättringen vid Pino, gick ner till samhället och tog landsvägen tillbaka hem till Varenna och hotellet.

När vi hade vilat oss lite gick vi igen ner på stan och tog båten till Bellagio. En fin stad och mycket folk, söndagsbesökare. Vi fikade där och flanerade några timmar.

När vi tog båten tillbaka till Varenna kunde vi tydligt se var vi hade gått på förmiddagen. Det enda stället på hela berget där det hade rasat - precis där hade vi gått.

Comosjön, dag 6

Lördag 23 juli: Efter frukost lämnade vi, tyvärr, hotellet och byn Breglia. (Hotellet var litet, trevligt, gästvänlig och mycket familjärt. Därför skrev jag tyvärr. Hade gärna varit kvar ett tag.) Samma trevliga chaufför hämtade oss och körde ner oss till båten i Menaggio.Dagens båttur varade bara 10 minuter, sedan var vi framme i Varenna. Där fikade vi först och tog sedan en taxi upp till hotellet, som lågt högt upp. Den här platsen ligger i "trevägskorsningen" mellan de tre olika flikarna av sjön. Vi checkade in på hotellet, som inte alls kändes lika trevligt som det förra, och tog oss sedan ner till stan igen. Vi letade förgäves efter en mataffär så vi fick äta lunch ute i stället. Sedan tog vi en promenad upp till slottet Vezio, "Castello di Vezio". Där gick vi omkring och tittade en stund. En falkonerare fanns också där och visade upp en uggla och några falkar. Inressant, tyckte jag.
En rolig grej som också fanns på slottet var alla spöken. De var utplacerade på olika platser och i olika ställningar.

Sedan läste jag om att det var några turister varje sommar som agerade modell. Spökena hade kort "livslängd" så nya tillverkades varje säsong.

Till höger A-C och till vänster ett annat spöke.

När jag tittade på fåglarna klättrade min man upp i tornet.

Det missade jag men vi bjuder ändå på de bilderna.

Comosjön, dag 5

Fredag 22 juli: Härlig hotellfrukost. Vi kom iväg tidigt, 09.20. Lite orolig och fundersam var jag allt hur det skulle gå eftersom dagens etapp beskrivits som den jobbigaste. Vandringen började direkt utanför hotellet. Precis efter en bro såg vi igen sviter efter regnandet - träd som fallit omkull. Vi gick uppåt och uppåt och uppåt. Ibland passerade vi vackra ängar där det faktiskt var lite plant. En äng användes faktiskt som fotbollsplan. Vi gick uppåt och uppåt och uppåt. Det som drev mig vidare uppåt var att i ryggsäcken före mig fanns förmiddagskaffet. I beskrivningen stod att läsa om en stenbänk vid en fin utsiktsplats. Vi gick och vi gick. Till slut stod kaffet framdukat där. Härligt! Det har sina fördelar att komma sist.

Efter kaffet fortsatte vi uppför. Jag hade gjort mig en vandringsstav som hjälp och den kom väl till pass.

Till slut så kom vi upp till Rifugio di Menaggio. I stället för Rifugio skulle jag på svenska kalla det för en "toppstuga". Där fanns servering för både fika och mat. Vi tyckte att vi hade gjort oss förtjänta av mat. Vi vilade en bra stund efter maten. Sedan gick min man upp ytterligare en bit på en bergstopp.

Jag, som var så nöjd med att ha klarat strapatsen, var kvar och vilade mig en stund till. När Lennart kom tillbaka tog vi också en fika. Sedan började vandringen nedför. Den stigen verkade mer använd än den vi gick upp. Gräset var klippt utefter sidorna. Tack vare min vandringsstav så gick nedfärden också bra.Sista biten tog vi en omväg - en asfalterad bilväg.

Mycket nöjda med dagen återvände vi till hotellet i Breglia. Åt middag där och tog en liten kvällspromenad i byn. Dagens tur var på drygt 9 km och 650 m upp och 650 m ner. Efter kvällspromenaden tittade vi på TV på rummet. Trots att nyheterna var på flera olika språk kunde vi förstå att en katastrof inträffat i Norge.