lördag, december 5

Nostalgikalendern - lucka 5

Pepparkaksburken
Min mamma bakade alltid mycket. Ja, det gjorde väl alla husmödrar förr. Till jul så blev det extra mycket bakat: matbröd, saffransbröd, mjuk pepparkaka, sju sorters småkakor och dessutom pepparkakor. Den här burken fylldes med pepparkakor och ställdes högst upp i ett skåp. Den var svår att nå, men om man sträckte sig och dessutom tog en lång kniv och stack under lockkanten gick det bra.
Burken finns nu hemma i mitt kök, oftast med en skorppåse i. Jag har tänkt att fylla den med hembakade pepparkakor i år. Vi får väl se hur det blir.

fredag, december 4

Nostalgikalendern - lucka 4

Adventsljusstaken
Året var 1978. Jag bodde i Borgvik, utanför Grums i Värmland. Jag arbetade på Sparnäs skola, där jag också bodde (ensam i 6 rum och kök!). Som födelsedagspresent på min 25-årsdag fick jag den här adventsljusstaken av mina arbetskamrater. De var fyra till antalet och skojade om att de representerade de fyra ljushållarna. Det kommer jag alltid ihåg och jag tänker på dem när jag tänder ljusen.
1. Berit, min lärarkollega som var en stor pedagog och en mycket konstnärlig och kreativ person.
2. Stina, som bodde granne med mig och som arbetade i matbespisningen m.m.
3. Eivor, som städade och var vaktmästare.
4. Kent, som körde skolmat och internpost. Han fikade hos oss varje dag och gav oss lite nyheter från de andra skolorna.

onsdag, december 2

Nostalgikalendern - lucka 2

Duken

Min Mamma var med i en vävstuga i Hed. Där rådde under 70-talet en febril verksamhet i det hus som tidigare varit bageri. Jag studerade i Karlstad och kom hem till mitt föräldrahem under jullovet. Just det här året låg en sådan här fin löpare på köksbordet hemma i Berga. På duken stod också en "enebytta" med tallris i. Jag tyckte det var så fint, när jag såg det. Julerött och tallrisgrönt! Mamma visade mig sedan en mängd dukar, som hon vävt under hösten. Ja, de var jättefina, tyckte jag, men kunde inte jämföras med denna, som hade namnet Advent. Jag undrade lite försynt om det inte fanns möjlighet att väva någon mer, men fick veta att varpen var slut.
Så kom julafton. I ett av mina paket låg denna duk. Ni kan tänka er att jag blev glad. Mamma hade vävt tre: en till sig, en till mig och en till min syster.

Varje år till första advent kommer den fram.