Lyxtillvaro

Jag och "dotra " har levt i lyxtillvaro från fredag till lördag. I fredags slutade jag jobbet lite tidigare, åkte hem, packade lite, tog med mig packningen och Lovisa och åkte tillbaka till Flen. Men inte tillbaka till jobbet. Jag var tvungen att skärpa till mig, så jag inte skulle ta "jobbvägen" av gammal vana. I stället svängde jag in till vänster, strax före Flen. Vi åkte till Yxtaholms slott.

Efter incheckningen tittade vi nyfiket in i vår svit: Svit superior. Så härligt! En stor och välkomnande hall, ett jättebadrum och ett stort rum som både vardagsrum och sovrum. Vi gick över till restauranghusets övervåning och fick en fika.

Därefter tog vi en kort promenad för att se omgivningen och för att fotografera.

När vi kom in igen tappade jag upp ett bad i det fantastiska badrummet.

Vi försåg oss med det som fanns uppdukat för oss: champagne, frukt och choklad.

Mums! Jag låg i badkaret och njöt av läckerheterna.

Senare på kvällen var det middag. Först fick vi en förrätt, gratinerad löksoppa, där det ingick champagne. Därefter en förrätt till, huvudrätt, ostbuffé och dessert med kaffe. Det blev alltså fem rätter.

På natten sov jag som en prinsessa. På morgonen var jag förstås hungrig igen och vi åt frukost. Efter frukosten checkade vi ut och begav oss därifrån. Så lyxigt vi hade det och allt var gratis!

Jag hade nämligen vunnit ett presentkort gällande "lilla vardagslyxen" på Yxtaholms slott.

Riktig vinter

Tänk att vi har riktig vinter. I snart två månader har vi haft snö och minusgrader. Den förra riktiga vintern var 1986/87. Därefter har det bara varit dåliga vintrar. Många gånger så var det vinterväder i november, slaskväder i december och januari, och vinter i februari eller mars.

Det känns så bra, när det är riktig vinter. Vädret och kalenderbilderna överensstämmer.

Åter till vardagen

I morgon börjar jag jobba igen. Jag har varit ledig i knappt två veckor. Det har sina fördelar att inte ha så lång ledighet. Förr hade jag jullov och då gick det åt många dagar i slutet av ledigheten för att gruva mig för att börja jobba igen. Det behöver jag inte göra nu.

Mattila

Några dagar har vi tillbringat i Mattila. Det ligger i nordvästra Värmland, ca 4 mil från Torsby. Jag har hört talas om det länge, men först nu blev det av att åka dit. Eftersom jag var sent ute, fanns det inte någon stuga ledig över själva nyårshelgen. Men det finns också några privata stugor i närheten. Vi fick tag i en som ligger ca 5 km från anläggningen i Mattila.

Jag tror faktiskt att det spökade i stugan, i alla fall den första natten. Vi sov på övervåningen, ett litet loft. Det var kallt och knäppte i väggarna men utöver det ljudet lät det precis som om någon var nere och rumsterade. Jag tyckte till och med att jag hörde någon gå genom ytterdörren. Jag halvsov och trodde först att min man var där nere. Han halvsov och trodde att jag var där nere.

På dagarna var vi ute och åkte skidor. Det var kallt, men det var kallare där vi bodde än det var uppe i Mattila. En morgon var det 25 minusgrader vid stugan och nere i Röjdåfors, men "bara" 15 minus när vi åkte ut i skidspåret. Skidspåren var så fina och det var så lugnt och tyst. Inte ett ljud, mer än från skidor och stavar i den kalla snön, hördes i skogen. Snötyngda träd och klarblå himmel: otroligt vackert.
På bara två kilometers avstånd ligger den här gamla och fina finngården, Juhola.

Vi levde lyxliv och åt på restaurangen, Mat-til-a. Theresa, som jobbade där, sa att hon lagade mat med hjärtat och det kan vi verkligen hålla med om. Vistelsen gav mersmak för jag vill ju gärna besöka Mattila vid andra årstider också.

Nostalgikalendern - lucka 5

Pepparkaksburken

Min mamma bakade alltid mycket. Ja, det gjorde väl alla husmödrar förr. Till jul så blev det extra mycket bakat: matbröd, saffransbröd, mjuk pepparkaka, sju sorters småkakor och dessutom pepparkakor. Den här burken fylldes med pepparkakor och ställdes högst upp i ett skåp. Den var svår att nå, men om man sträckte sig och dessutom tog en lång kniv och stack under lockkanten gick det bra.
Burken finns nu hemma i mitt kök, oftast med en skorppåse i. Jag har tänkt att fylla den med hembakade pepparkakor i år. Vi får väl se hur det blir.

Nostalgikalendern - lucka 4

Adventsljusstaken
Året var 1978. Jag bodde i Borgvik, utanför Grums i Värmland. Jag arbetade på Sparnäs skola, där jag också bodde (ensam i 6 rum och kök!). Som födelsedagspresent på min 25-årsdag fick jag den här adventsljusstaken av mina arbetskamrater. De var fyra till antalet och skojade om att de representerade de fyra ljushållarna. Det kommer jag alltid ihåg och jag tänker på dem när jag tänder ljusen.
1. Berit, min lärarkollega som var en stor pedagog och en mycket konstnärlig och kreativ person.
2. Stina, som bodde granne med mig och som arbetade i matbespisningen m.m.
3. Eivor, som städade och var vaktmästare.
4. Kent, som körde skolmat och internpost. Han fikade hos oss varje dag och gav oss lite nyheter från de andra skolorna.

Nostalgikalendern - lucka 2

Duken

Min Mamma var med i en vävstuga i Hed. Där rådde under 70-talet en febril verksamhet i det hus som tidigare varit bageri. Jag studerade i Karlstad och kom hem till mitt föräldrahem under jullovet. Just det här året låg en sådan här fin löpare på köksbordet hemma i Berga. På duken stod också en "enebytta" med tallris i. Jag tyckte det var så fint, när jag såg det. Julerött och tallrisgrönt! Mamma visade mig sedan en mängd dukar, som hon vävt under hösten. Ja, de var jättefina, tyckte jag, men kunde inte jämföras med denna, som hade namnet Advent. Jag undrade lite försynt om det inte fanns möjlighet att väva någon mer, men fick veta att varpen var slut.
Så kom julafton. I ett av mina paket låg denna duk. Ni kan tänka er att jag blev glad. Mamma hade vävt tre: en till sig, en till mig och en till min syster.

Varje år till första advent kommer den fram.

Nostalgikalendern - lucka 1

Bonaden

Den här bonaden är en riktig favorit bland mina advents- och juldekorationer: "Gammal svensk bondejul". Där står beskrivet vad man skulle göra på de olika dagarna i december. Jag fick den i födelsedagspresent av Annika och mina andra tjejkompisar från Tegnérsgatan i Karlstad. Året var nog 1976, tror jag. Bonaden kommer upp varje år och jag, som tycker att det är så mycket att göra inför jul, är glad att jag inte behöver göra allt som står där.

Nostalgikalendern

Tiden runt advent och jul är ofta förknippad med många minnen. En del minnen går långt tillbaka i tiden, till min barndom (stenåldern, enligt ungdomarna). Andra är från medeltiden. Jag ska nu, fram till jul, presentera några minnen.
Idag är Andersdagen och det gläder mig att det regnar!

Höstsol och höstrusk

Den här veckan har bjudit på fantastiskt fina höstdagar.

Jag har förberett mig för de sämre dagarna också.

Jag står rustad inför höstrusket.

Fyra årstider

Den här veckan har tillvaron övergått från augusti till september. Höst? Ja, lite grann. Men låt oss då få ha höst! I tidningen idag såg jag flera annonser om julbord! Alldeles för tidigt, tycker jag. Här i Sverige har vi fina årstidsskiftningar. Det är fyra årstider! Alla har sin tjusning. En del tycks tro att vi bara har sommar och vinter.

Saknad 2

Den här lille sötnosen kom till oss för två år sedan. Då var han så här liten och söt.

Han försvann för två månader sedan och jag vet inte vad som hänt honom. Ibland har jag drömt om honom och sett honom skadad på olika vis. Jag saknar honom så.

Saknad 1

Så var det tomt igen. Lovisa har studerat i Uppsala i två år och varit hemma lite då och då. Nu har hon åkt iväg, igen. Hon har tidigare varit i Paris ett år ...och på resande fot i Asien i tre månader. Den här gången blev resmålet återigen Frankrike. Hon ska studera franska i Nice.

Hon kommer att få jättetrevligt där, men jag saknar henne så.

Cykelsemester

Ni som känner mig väl vet att jag inte är road av sol-och-bad-semester. Nej, jag vill hellre uppleva någonting. Till den här semestern tyckte vi, att vi kommit på en bra kombination. Cykelsemester, där man bara behöver ta med sig packning för dagen. Ny plats och nytt hotell varje kväll. Semestern började bra men slutet blev sämre. Här följer en kortfattad resedagbok:
Torsdag 23 juli
Startade hemifrån 06.20 och var vid Arlanda vid 8-tiden. 09.45 startade planet och det var en mycket guppig och svajig resa. Bältet på och av, på och av. Men vi lyckades i alla fall landa i Zürich. Tog tåget direkt från flygplatsen och efter några byten kom vi till Salem (med betoning på den andra stavelsen). Den här dagen hade vi lagt till som extra dag, utöver paketet, eftersom vi inte visste hur lång tid transporterna skulle ta. Framme vid Salem chansade vi på första och bästa hotell, Ricks,tvärs över gatan från stationen. Där fanns ledigt rum, samma som vi skulle ha nästa natt. Helmysigt och familjärt! Tog en promenad och åt därefter middag. Det kändes som att sitta och äta hemma hos goda vänner. Då har man lyckats med känslan!
Fredag 24 juli
Frukost. Promenerade till en affär och provianterade. Fortsatte promenaden till Schloss Salem och hotell Schwanen. Där hämtade vi ut våra cyklar. Provåkte en bit och lunchade länge i solen.
Tittade på slottet och slottsträdgården. Cyklade en tur till på eftermiddagen. Åt middag på Ricks.
Lördag 25 juli
Cyklade på små vägar genom skogen först.Kom till en slags djurpark där vi stod länge och tittade på storkarna. Lyssnade på hur ungarna klapprade med näbbarna för att få mat. Fortsatte och kom fram till Bodensjön. Stannade vid klosterkyrkan i Birnau och tittade. Fortsatte till Meersburg, en mycket fin gammal stad. Färden gick vidare till Friedrichshafen. Det var dagens etappmål.
Söndag 26 juli
På dagens färd var det massor av folk och transportmedel ute: cyklister, fotgängare, barnvagnar, kickbikes och inlines. Många lediga som ville ut och bada i det fina vädret. Men det gällde verkligen att se upp, för ibland var det enkelriktad trafik och ibland dubbelriktad, ibland delade man väg med bilister och ibland med andra trafikanter. Åkte mest på strandpromenaderna genom många orter. Från Bregenz fick vi åka upp en sväng för att komma till Dornbirn. Vägen dit var dåligt skyltad, så jag tror vi åkte någon extra mil på grund av det.
Måndag 27 juli

Det finns olika sätt att be om hjälp.

En tjusig villa med egen damm/vallgrav och egen svan.

Tisdag 28 juli

Fantastiska grönsaksodlingar.
Fram till Gottmadingen via bl. a. den fina staden Stein am Rhein.

Onsdag 29 juli

Vi skulle till Schaffhausen för att bese Europas största vattenfall. Den beskrivna vägen var lång och dessutom var en sträcka samma som gårdagens. Därför bestämde vi oss för att ta en genväg. Man ska ju inte ta genvägar, för de blir senvägar! Även denna gång:

Vägen var mycket kuperad. Några insekter flög i ansiktet på mig. Förmodligen försökte jag vifta bort dem och sedan bromsade jag igen. Men det gick inte att bromsa med bakbromsen utan all kraft på frambromsen. Det medförde att jag störtade i backen. Jag vet att jag slog i bägge knäna och bägge armbågarna. Som tur var, var biltrafik och cykeltrafik åtskilda, annars hade jag hamnat framför en bil. Som tur var ramlade jag åt vänster. Om jag ramlat åt höger hade jag försvunnit nerför en jättebrant slänt. Två bilar stannade och förarna hjälpte mig komma upp. En av dem åkte ifatt min man och sa till att jag var skadad. På något vis lyckades jag hasa mig nerför backen . Vi kunde ta en buss tillbaka till hotellet. Det här var enda gången under veckan som vi skulle bo på samma hotell två nätter. På det viset hade vi ett hotell att återvända till. Folk var så otroligt snälla och hjälpsamma. När jag försökte ta mig fram från busshållplatsen till hotellet, ropade en kvinna efter mig. Hon ville skjutsa mig till sjukhuset, men jag trodde inte det var nödvändigt. Det trodde hon, som var sjuksköterska, men skjutsade hem mig till hotellet eftersom jag helst ville det. Tack Florence!

På hotellet var de också mycket hjälpsamma; jag fick både isblåsa och värktabletter.

Torsdag 30 juli

Lämnade cyklarna vid det här hotellet och fortsatte i stället med tåg, buss och båt. Besökte Mainau.

Fredag 31 juli
Idag besökte vi Schaffhausen och vattenfallet.
Lördag 1 augusti
Hemresedag.
Sammanfattning: Trots min skada är det här en resa jag kan rekommendera. Man får röra på sig, får se olika platser varje dag, får nytt hotell varje kväll, får mycket god mat och behöver inte släpa med sin stora packning. Varje morgon, efter frukost, lämnar man sin resväska på hotellet. Varje kväll står den på det nya hotellet.