Tänka och aldrig glömma

I går, 10 april, skulle vi ha kunnat fira en 25-åring i familjen. Det blev aldrig så. Hon fick bara fylla 1 år och inget mera. "Tiden läker alla sår" är ett felaktigt uttryck. Det gäller inte vid sorg i alla fall. Jag skulle i stället vilja säga att med tiden upphör de kraftiga blödningarna, men såret finns för alltid kvar.

Tänka, organisera och glömma

Det har varit en hemsk arbetsvecka.
Jag var sjukskriven i tre veckor under februari och mars. Det gick ganska bra att börja jobba igen. Men vilken tid det tar att komma ikapp med allt. Jag hade en del saker kvar ogjorda, som jag trodde jag skulle kunna fixa under veckan. Men icke sa Nicke. Det blev en kaotisk vecka. Ungefär halva arbetsstyrkan var frånvarande p g a semester eller sjukdom. Jag kunde knappt sova på natten, för jag låg och tänkte på hur jag skulle organisera det hela. Det sämsta är ju, om man inte kan hitta någon ersättare och låta eleverna gå hem. Men på något vis fick vi det hela att gå runt. Det innebar en hel del dubbelarbete. Jag hade t ex dubbla grupper ibland och ibland fick jag använda min planerings- och administrationstid för att ha lektioner med andra grupper. Jag tror inte att jag glömt något under veckan, däremot finns det saker jag inte hunnit med.
När jag kom hem i går från arbetet, var jag totalt slut. Jag orkade inte ens laga mat, utan köpte något enkelt.
I morse gick jag upp först vid halv nio. Jag låg kvar i sängen och funderade. Plötsligt kände jag att något bubblade upp till ytan. Det var verkligen som att höra bubblorna. Jag hade glömt något. Jag ska till sjukhuset på tisdag och i god tid innan dess skulle jag ha tagit en del prover. Så typiskt mig. Jag gjorde allt som var viktigt och glömde förmodligen inget, som hörde till jobbet. Men det som var viktigt för mig, hade jag trängt undan. Nu, när jag kan slappna av lite, kommer det fram.