söndag, november 30

lördag, november 29

Den köpfria dagen

Idag är det den köpfria dagen. Lustigt att den ligger på en lördag precis efter lön och strax före jul.
Men mig passar det bra. På grund av missförstånd mellan mig och lönekontoret, så fick jag ingen lön alls. Ändå säger människan på lönekontoret att hon reflekterade över att "jag var helt ledig" ( jag tog ledigt med 10 %), men kollar ändå inte med mig. Och nu vet de inte när jag kan få mina pengar. Inte så kul med automatiska överföringar, när det inte finns pengar på kontot. Grrrr!

29 november

De här vinterbilderna är nu ett minne blott.
Nu går dagen helt i grått.

måndag, november 24

Om en månad är det jul


Utsikt från tomtebostaden.

lördag, november 22

Nu stundar andra tider

Men, oj, vad hösten har gått snabbt förbi! Nu är den värsta tiden över, tycker jag. För mitt i det tråkigaste novembermörkret blir det dags för advent och all fin belysning, både inomhus och utomhus. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan den här tiden, som kommer alldeles strax. Jag ska börja städa nu; det är ju bara på helgerna jag hinner något hemma. Under veckan går nästan all tid till jobbet.

torsdag, november 20

Blogga på jobbet

Idag har jag startat en blogg för våra sfi-elever. Ett sätt att ytterligare träna på svenska. Gå gärna in och titta och skriv gärna en hälsning till eleverna!
Här är adressen: http://sfiflen.blogg.se

lördag, november 15

Livet går vidare

Det låter verkligen som en banal klyscha. Men det är ju faktiskt så, att för alla andra måste livet gå vidare.
Jag brukar ofta se företeelser i bildform. När det gäller livet och döden ser jag det som en lång, lång väg. Det är förstås livets väg. Man kan inte se vägens början och inte heller dess slut. På den vägen vandrar alla människor. Någon går ensam. Någon går tillsammans med någon annan. Någon går ensam en bit och tillsammans med någon en annan bit. Någon går i mitten av vägen. Någon går utmed vägens ena sida. Någon tar stor plats på vägen. Någon märks knappt. Några går långt på vägen. Några går bara en kort sträcka. Sedan måste de gå av sin väg och de andra fortsätter sin vandring. Några väljer frivilligt att gå av vägen.





fredag, november 7

En mörk vecka

Det har varit en mörk vecka. Ja, det blir mörkt tidigt på eftermiddagen nu, dessutom har det varit dimma. (Det var det jag syftade på i mitt förra, kortfattade inlägg.) Men det har varit mörkt på andra områden också.
I förrgår dog en av våra elever. En ung man, som verkade vara helt frisk, blev svårt sjuk för ca två veckor sedan. Det ena organet efter det andra slogs ut helt och hans unga liv var slut i onsdags kväll. Vi fick beskedet i går morse och alla blev chockade och bestörta. "Vad var det för sjukdom? Hur kunde det gå så snabbt? Kan det också hända oss?" Ja, det var några frågor som ställdes. En ung tjej sa så här: "Vet du Ann-Christin, att jag tror att det är jag som står på tur och dör nästa gång?!" Så berättade hon att hon varit dålig en lång tid, blivit bättre och nu kände sig dålig igen.
Det var så svårt att försöka ge svar på frågor, som jag själv inte vet något om. Det var så svårt att försöka trösta, när jag själv var lika bedrövad som dem. Men vi pratade, lyssnade på varandra och fanns till för varandra. Skolan är ju inte bara en "läroanstalt" utan också en social inrättning. Det är där man träffas och får gemenskap. Många är annars ensamma.
Idag har vi också pratat mycket. En tjej tycker det är så svårt att förstå att han är borta för "han var alltid så glad". Hon hade tänkt och drömt hela natten.
Många hade i går besökt den sörjande familjen. Många hade också besökt honom den tid han var på sjukhuset.
Frågan "Varför?" hänger kvar över oss och lär väl göra en tid framöver. Den hänger där lika tung som novembermörkrets dimma.

onsdag, november 5

Förvånad

Tänk, så förvånad jag blev när jag kom hem och upptäckte att jag hade fungerande ljus på min bil. Det märktes inte när jag körde hem från jobbet i alla fall.

söndag, november 2

Allhelgonadagen


I går åkte vi på den traditionella kyrkogårdsrundan. Vi besökte min svärfars grav, vår lilla Linas grav och min mammas grav. Till Linas grav köpte vi en fin lykta, som inte är en gravlykta, och ett batteriljus att sätta i. Förhoppningsvis kommer det att lysa länge.

Därefter åkte vi till min pappa, som just nu är på sjukhuset. Han får nog åka hem på måndag, tror han. Men hur blir det då? Han är så yr och har nu fått en rullator till hjälp. Tidigare har han klarat allt själv hemma, fastän han är 91 år.

Utanför den nya sjukhusingången låg en död råtta!