Steglängd och spårsnö

Jag äger, som så många andra just nu, en stegräknare. Problemet är att veta hur långa steg man tar. Det finns några olika tips om hur man bäst mäter upp det. Det ska helst vara på en längre sträcka: 10 steg, 100 steg eller 100 meter. Jag har försökt, men det blir inte naturliga steg, när man tänker på att ta så naturliga steg som möjligt.

Igår förmiddag när jag gick ut till postlådan, upptäckte jag att mina skoavtryck syntes mycket bra i den 8 millimeter djupa snön. Jag gick sedan in och hämtade ett måttband och kunde mäta upp steglängden. Nu var det ju normal steglängd, eftersom jag hade gått normalt och inte tänkt att stegen skulle räknas. Resultat: 63 cm.

Den här bilden, när Pumba tar ut stegen, är från en annan vinter med mera snö.

Får det vara en påtår?

På begäran kommer här mer information om kaffebryggaren.

En god investering

Kaffestunderna är viktiga för mig. För några år sedan började jag titta efter en maskin som både mal och brygger kaffet. De som fanns då, var mycket dyra och hade en mängd finesser.

Till jul tittade jag igen. Nu hittade jag den perfekta för mina önskemål. Den är som en vanlig bryggare, men den kan också mala kaffet direkt till varje bryggning. Om man inte har hela bönor hemma, så brygger man som vanligt. Den här maskinen är inte dyr heller. Kaffet smakar jättegott och dessutom luktar det helt underbart. En god investering, med andra ord.

Nya tider

Den här terminen kommer att bli annorlunda för mig. Jag ska nämligen bara arbeta halvtid. Nu tänker jag alltså inte lata mig den andra halvtiden, även om det skulle vara skönt, utan jag ska studera. Alla andra gånger när jag har studerat har jag gjort det på min fritid. Så för en gångs skull har jag fått särskild tid till det. Det är jättebra; det ingår i Lärarlyftet.
Jag har börjat så smått den här veckan och det känns bra. Det är distansstudier med bara tre fysiska träffar. Så mycket enklare det är med datorer. Däremot blir det lite ensamt. Jag sitter ensam hemma och studerar och på arbetet är jag i en lokal en bit bort och nästan ensam. Men en gång i veckan har all personal konferens, så då får jag träffa lite folk.

Julegranen bäres ut, ut, ut...

I går slängde jag ut julgranen. Något försenat, jag vet! Men förra helgen tyckte jag det var för tidigt. Jag ville njuta av den ända fram till Tjugondedag jul. Men eftersom det var mitt i veckan fick den stå till igår, när jag var ledig.

Granen har stått så grön och grann i stugan. Men igår när jag plockade ur allt pynt rasade det massor av barr. När jag sedan fastnade med den i dörröppningen mellan salen och hallen, då rasade nästan allt bort.

(Detta är tröskeln mellan salen och hallen.)

Efter ytterligare några dörröppningar att passera var det en naken gran som åkte ut på backen.

Idag är det så tomt, mörkt och trist.

I morgon börjar allvaret

I morgon börjar allvaret igen.
Då är det slut på sovmorgnar och sötebrödsdagar.
Slut på pyjamastillvaro och knäckätande.
Slut på stugsitteriet.
I morgon börjar jag jobba och vardagen tar vid.
Ut i den bistra kylan och verkligheten.

Året 2008

Jag väljer att sammanfatta mitt 2008 så här:

Årets fest: Monarks 100-årsjubileum.

Årets bästa prestation: jag fick VG på min kurs, trots att jag varit sjuk en stor del av kurstiden.

Årets sämsta prestation: jag var urusel på att motionera.

Årets kulturresa: i Utvandrarnas spår i Småland.

Årets semesterresa: Berlin

Årets familjehändelse: Erik tog studenten.

Årets bästa bok: Till dess din vrede upphör, av Åsa Larsson.

Årets TV-program, som jag "deltagit" i: Dansbandskampen.

Årets positiva överraskning: Erik har fått en flickvän.