Madeira - dag 4

Vid frukosttiden var det ca 18 grader och mulet. Men molnen skingrades strax, precis som de andra morgnarna, och solen började värma.Genom hotellreceptionen kunde vi hyra en bil. Vi fick bilen till hotellet och gjorde överenskommelse att senare i veckan lämna den på flygplatsen. Vi hade bestämt att vi skulle åka ut till den östra delen av ön. På vägen dit stannade vi vid flygplatsen och försökte boka om hemresan. Vi skulle tänka på alternativet till nästa dag.Vi begav oss därifrån till Ponta de Sao Lourenco, som är en lång, smal kedja av eroderade vulkanklippor. Det är som en utstickande tarm på Madeiras östra del. Vi skulle också till öns enda naturliga sandstrand. Strax öster om Canical kommer man till en parkering där det på en skylt står Prainha. Vi klev ur bilen där, men blev så överraskade av den kraftiga blåsten. Men så är det ju mest hav, inte så mycket land att vara på. Vi var på en höjd där vi kunde se ner till stranden och skulle fika där. Vi satte oss vid rastmöblerna och hade fullt sjå att hålla i kaffemuggar och smörgåsar. Dessutom vimlade det av ödlor. De ville nog tigga mat, för de var inpå oss och ryggsäcken hela tiden. Jag, som faktiskt är vegetarian, ville ju inte riskera att äta smörgås med ödla som pålägg. Därför stampade jag med fötterna hela tiden, men jag var ju också tvungen att hålla hårt i prylarna på grund av blåsten. Vilken prestation! När vi hade fikat, tog vi oss ner till stranden. Där låg vi faktiskt och solade oss ett tag. Vi trodde att det skulle vara mycket folk där, men det var så lugnt och fridfullt. Vi badade också, men det var ganska kallt. Det blåste mycket och vågor kom in från flera olika håll samtidigt. När vi var klara med sol- och badsemestern förflyttade vi oss en bit till en utsiktsplats.I Canical åt vi billigt och gott på en fiskrestaurang. Vi reste sedan vidare norrut på ringlande serpentinvägar.