Madeira - dag 2

På söndagens morgon var det en mycket skön, behaglig värme. Vi åt frukost på hotellverandan och därifrån är det en storslagen utsikt över Funchal och havet. När frukosten närmade sig slutet, kände vi att temperaturen redan var högre.På grund av värmen, och att jag inte klarar den så bra, bestämde vi oss för att ta det riktigt lugnt och även skippa vandringarna.

Vi började med att undersöka staden Funchal, som faktiskt betyder fänkål. Nästan direkt såg vi den här roliga blomman, papegojblomman. Man kan förstå varför den fick just det namnet.

Efter en stund insåg vi att vi var tvungna att handla: solkräm samt solhatt till mig. Apotek vimlar det av, jag tror nästan det finns ett på varje gata, så det gick snabbt att få tag i solkräm. Vi undersökte också livet i hamnen och bestämde oss för att ta en tretimmarstur ute till havs. Det var en slags katamaran vi skulle ta. Men efersom den skulle avgå kl 15, så hade vi gott om tid för att strosa och äta lunch. Sedan såg vi en annan båt och köpte biljetter till den i stället. Skeppet heter Santa Maria och är en kopia av Columbus fartyg.Det var riktigt festligt. Tidsenligt, frånsett att det här fartyget var motordrivet.

Min hatt måste jag ha på mig, men den ville bara blåsa av ideligen. Då rev jag loss bandet, som var så fint fastsatt runt om, och trädde in det genom hålen i stället. På det viset kunde jag knyta bandet under hakan. Inte speciellt snyggt, jag liknar någon gammal engelsk lady eller biodlare, men det var funktionellt.

Ute till havs gungade det mer och mer. Andra fartyg kom också och åkte tillsammans. De hade kontakt med varandra och alla spejade efter valar och delfiner. Någon fick syn på något som rörde sig, det skreks och tjoades. Det blev mer och mer spännande. Till slut visade sig en val, man såg ryggen på den. (Jag skriver man, för min man såg den, men inte jag. ) Vi var beredda med kameran men hann inte fånga den på bild. Valen lär vara en sort som är ca 20 meter lång och väger 80 ton.

Skeppet vände om och efter en lugnare resa stannade det till vid en vik och de som ville bada från båten kunde göra det. På hemfärden bjöds det på madeiravin och honungskaka. Jag, som inte tycker om vin, tyckte att just det här vinet, ett dessertvin, var riktigt gott. Honungskakan var också mycket god, den liknar lite vår mjuka pepparkaka. Men det är väl så att "sjön suger". Alltså inte den moderna betydelsen av "suger".

Vi var ute på havet i tre timmar. När vi så kom i land var jag helt slut. Den starka solen hade legat på hela tiden, även om det fläktade rejält och jag hade min fjantiga hatt på mig. Vi startade promenaden hem mot hotellet. Jag stannade och vilade stup i kvarten.

Så hade vi bara två backar kvar till hotellet. Där mötte vi en man som mådde sämre än jag. Han raglade fram och satte sig ner på trottoaren. Jag mötte honom och efter någon sekund reagerade jag: Han hade stoppat tröjkanten i munnen. Vi vände om och tittade till honom. Han låg där och jag förstod att han hade fått ett epileptiskt anfall. Men nästan direkt kom det fler personer, som ju kunde språket. De larmade ambulans, som kom efter en mycket kort tid. Vi kunde fortsätta hemåt och nu kände jag, att jag mådde ju i alla fall inte lika dåligt som den mannen.

Vi vilade oss direkt när vi kom till rummet och det dröjde inte många sekunder innan vi somnade. Jag fick frossa, huvudvärk och blev illamående. Jag gick upp och duschade och sov sedan för natten. Lennart gick till baren och fick sig en sandwich och öl.

Dagens fundering: Vem är den "ultima horan"?