Sedan jag var 20 år har jag pysslat med släktforskning. Vissa perioder blir det inget gjort och vissa, när jag är ledig, blir det mera.
När jag började fick jag sitta på biblioteket och läsa mikrofilmade kyrkböcker i en särskild läsapparat. Nu är allt mycket lättare när man kan köpa ett abonnemang och ha tillgång till de filmade böckerna genom sin egen dator.
Jag forskar inte bara i min släkt utan även min mans. Hans farmor, Sigrid, hade två systrar, en bror och modern som flyttade till USA ca 1910. Det var ju så vanligt på den tiden. Den ena systern skrev brev hem till Sigrid. Vissa av de breven finns i vår ägo nu. För några år sedan började jag läsa dem och samtidigt försökte jag skissa upp släktförhållandena när systern berättade om sina barn och andra släktingar. Sen blev allt liggandes i en påse, brev och kort.
Under julledigheten tog jag tag i det hela igen: läste och skissade släktträd. Nu har jag ett släktträd genom mitt abonnemang och jag började haka på alla namn. Man kan också se andra släktträd så man kan få lite hjälp därifrån också.
Så kom tanken att det vore kul att hitta några idag levande släktingar också. Modern släktforskning bedriver man väl på Google och Facebook? Det gjorde jag i alla fall. Jag hittade där, som jag trodde i alla fall, en tremänning och hans systerdotter. Jag tvingade min man att starta ett Facebook-konto så han kunde ta kontakt med tremänningen. Lovisa kontaktade sin fyrmänning. Vi väntade och väntade men fick inget svar.
I Facebook finns tydligen två inkorgar. Den andra syns aldrig i mobilen utan bara i datorn. Där hamnar meddelanden från personer man inte är "vän" med. Vi försökte också bli vänner med dem men utan resultat. Till slut skrev Lovisa genom Linkedin. Det gav resultat!
Vi gick ju bara och väntade på att de skulle svara. Men tänk vilken överraskning de måste ha blivit för dem som plötsligt fick meddelanden från sina svenska släktingar.
Vi startade en grupp på Facebook och där har vi lagt ut gamla foton som vi har hjälpts åt med att identifiera personerna på.
Just nu är Lovisa och min man och träffar släktingarna i Seattle. Häftigt, eller hur?!
3 kommentarer:
Ja, det var häftigt! Jag ska också släktforska mer när jag har tid. Kanske när barnen flyttat hemifrån, precis som dina.
Så långt du kommit i forskningen. Jag hade en massa foton efter mamma och hennes berättelser som jag noterat ner. Började en kurs i släktforskning men upptäckte att jag saknar det tålamod som krävs. Vad jag gjort i stället är att jag ställt upp en släktträd till min son och min systers söner. När vi är borta finns ingen kunskap alls om hur det var förr i tiden. Har också skrivit ner några betraktelser "Hur det kunde ha varit" där jag skildrat bl a året 1909 med storstrejken och då min mor föddes. När hon som ung flicka tjänade piga på 20-talet och när hon låg på sanatorium ett helt år run t 1927. Om de inte är intresserade nu kan de ju bli om några år.
Kul att ni hittat släktingar i USA. Synd att inte du kunde följa med dit. /Sylvia
Visst är det spännande med släktforskning!
Skicka en kommentar