Hela hösten, vintern och halva våren har jag varit urusel på att motionera. Nu måste jag skärpa till mig rejält, för jag är nämligen anmäld till Tjejvättern. Då gäller det att vara tränad.
I helgen gjorde jag den mentala förberedelsen. Sent på lördag eftermiddag åkte min man och jag ner till Motala. Vi bodde på hotell och åt på ett trevligt ställe nere i hamnen. Jag tänkte många gånger på den roliga överraskningsresan som jag fick uppleva i augusti 2006.
Efter söndagens frukost, i hotellets utomordentligt tråkiga restaurang, begav vi oss, med bil, iväg utefter banans sträckning. Hemsidans karta var så dålig, när den blev utskriven, så det var till att chansa många gånger. Mest förvånad blev jag när vi kom till Borgenhamn och skulle uppför Omberg. Då visade det sig att vägen slutade. "Men! Jag har ju åkt den vägen tidigare! Jag vet det!" Jag trodde jag hade drabbats av minnesförlust! Så kom jag att tänka på att vägen kanske var enkelriktad. Vi åkte i stället åt "fel håll" och då gick det bra. Vägen är så smal, så den lämpar sig bara med biltrafik i en riktning. Det var just här som de branta backarna var. Men i och med att vi åkte åt "fel håll" förvandlades de stora uppförsbackarna till bekväma nedförsbackar. Så enkelt kommer jag inte undan när det verkligen gäller.
En trevlig helg och inte det minsta ansträngande!
1 kommentar:
Det var en bra idé att åka Tjejvättern med bil. Det kanske jag oxå skulle göra och skoja till med att även jag gjort Tjejvättern *L*
Skicka en kommentar