Vi gick uppåt och uppåt och uppåt. Ibland passerade vi vackra ängar där det faktiskt var lite plant. En äng användes faktiskt som fotbollsplan. Vi gick uppåt och uppåt och uppåt. Det som drev mig vidare uppåt var att i ryggsäcken före mig fanns förmiddagskaffet. I beskrivningen stod att läsa om en stenbänk vid en fin utsiktsplats. Vi gick och vi gick. Till slut stod kaffet framdukat där. Härligt! Det har sina fördelar att komma sist. 
Efter kaffet fortsatte vi uppför. Jag hade gjort mig en vandringsstav som hjälp och den kom väl till pass.
Till slut så kom vi upp till Rifugio di Menaggio. I stället för Rifugio skulle jag på svenska kalla det för en "toppstuga". Där fanns servering för både fika och mat. Vi tyckte att vi hade gjort oss förtjänta av mat. Vi vilade en bra stund efter maten. Sedan gick min man upp ytterligare en bit på en bergstopp.
Jag, som var så nöjd med att ha klarat strapatsen, var kvar och vilade mig en stund till. När Lennart kom tillbaka tog vi också en fika. Sedan började vandringen nedför. Den stigen verkade mer använd än den vi gick upp. Gräset var klippt utefter sidorna. Tack vare min vandringsstav så gick nedfärden också bra.Sista biten tog vi en omväg - en asfalterad bilväg.Mycket nöjda med dagen återvände vi till hotellet i Breglia. Åt middag där och tog en liten kvällspromenad i byn. Dagens tur var på drygt 9 km och 650 m upp och 650 m ner. Efter kvällspromenaden tittade vi på TV på rummet. Trots att nyheterna var på flera olika språk kunde vi förstå att en katastrof inträffat i Norge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar