DukenMin Mamma var med i en vävstuga i Hed. Där rådde under 70-talet en febril verksamhet i det hus som tidigare varit bageri. Jag studerade i Karlstad och kom hem till mitt föräldrahem under jullovet. Just det här året låg en sådan här fin löpare på köksbordet hemma i Berga. På duken stod också en "enebytta" med tallris i. Jag tyckte det var så fint, när jag såg det. Julerött och tallrisgrönt! Mamma visade mig sedan en mängd dukar, som hon vävt under hösten. Ja, de var jättefina, tyckte jag, men kunde inte jämföras med denna, som hade namnet Advent. Jag undrade lite försynt om det inte fanns möjlighet att väva någon mer, men fick veta att varpen var slut.
Så kom julafton. I ett av mina paket låg denna duk. Ni kan tänka er att jag blev glad. Mamma hade vävt tre: en till sig, en till mig och en till min syster.
Varje år till första advent kommer den fram.
3 kommentarer:
Hej där, förstår hur du känner inför din duk, har oxå dukar som år förknippade med minnen. Dulsinea
Vilken fin duk. Förstår att det är både ett fint minne och ett nöje för ögat att äga den. Kram Nalle
Jag förstår verkligen att du är glad över den duken.
Skicka en kommentar