Äntligen kom solen fram. Äntligen tog jag mig i kragen och gick ut. Jag har varit urusel på att vara ute den här vintern. För det mesta har jag rört mig mellan huset och bilen, mellan bilen och jobbet, mellan huset och soptunnan. Men idag tog jag mig för att gå ut. Och tänk, våren fanns där ute och väntade på mig! De mjuka videkissarna var där. Porlande vatten i diken och bäckar. Drillande sånglärkor i skyn. Flaxande, svajande tofsvipor. Dansande myggor. Sångsvanar och ormvråkar.
Allt detta skulle jag ha missat idag, om jag inte gått ut.
7 kommentarer:
Men inte tusan såg du ändå dessa blå blommor???!!!
Nej, bilden av scillor är från april förra året!
Nu faller det ett rikligt vårregn hos mig, men de närmsta dagarna ska bli soliga i hela landet. Så fort jag blivit av med min envisa förkylning och solen tittar fram ska jag gå ut och kolla in våren. Jag tror att min scilla slår ut i veckan. Vårhälsningar från Marianne
Oj, videkissar! Här är det inte vår ännu, den brukar komma längre fram men vi har en underbar vårvinter just nu! Å dansande myggor -seriöst? Kom bara ihåg att behålla dem!
Hejsan! Men vilka underbara upplevelser! Har lärkan kommit, den har jag inte hört på flera år. Tofsviporna är roliga att se också.
Att inte gå ut dagligen är mig helt främmande, det är ju hundarnas förtjänst delvis.
/Ingegerd
http://josephinespapilloner.blogg.se/?tmp=17200432
Det blir lätt så på vintern. det är tur att vi har hunden annars hade jag inte gått ut alls tror jag. men nu stundar ljusare tider. Imorgon är det vårdagjämning och snart kommer alla sommargäster ångande så att ni snart längtar efter lugn och ro igen.
Ja ibland måste man bara ta sig tid tt stanna upp så får mn uppleva massor kram Tingeling
Skicka en kommentar