Nostalgikalendern - lucka 5

Pepparkaksburken

Min mamma bakade alltid mycket. Ja, det gjorde väl alla husmödrar förr. Till jul så blev det extra mycket bakat: matbröd, saffransbröd, mjuk pepparkaka, sju sorters småkakor och dessutom pepparkakor. Den här burken fylldes med pepparkakor och ställdes högst upp i ett skåp. Den var svår att nå, men om man sträckte sig och dessutom tog en lång kniv och stack under lockkanten gick det bra.
Burken finns nu hemma i mitt kök, oftast med en skorppåse i. Jag har tänkt att fylla den med hembakade pepparkakor i år. Vi får väl se hur det blir.

Nostalgikalendern - lucka 4

Adventsljusstaken
Året var 1978. Jag bodde i Borgvik, utanför Grums i Värmland. Jag arbetade på Sparnäs skola, där jag också bodde (ensam i 6 rum och kök!). Som födelsedagspresent på min 25-årsdag fick jag den här adventsljusstaken av mina arbetskamrater. De var fyra till antalet och skojade om att de representerade de fyra ljushållarna. Det kommer jag alltid ihåg och jag tänker på dem när jag tänder ljusen.
1. Berit, min lärarkollega som var en stor pedagog och en mycket konstnärlig och kreativ person.
2. Stina, som bodde granne med mig och som arbetade i matbespisningen m.m.
3. Eivor, som städade och var vaktmästare.
4. Kent, som körde skolmat och internpost. Han fikade hos oss varje dag och gav oss lite nyheter från de andra skolorna.

Nostalgikalendern - lucka 2

Duken

Min Mamma var med i en vävstuga i Hed. Där rådde under 70-talet en febril verksamhet i det hus som tidigare varit bageri. Jag studerade i Karlstad och kom hem till mitt föräldrahem under jullovet. Just det här året låg en sådan här fin löpare på köksbordet hemma i Berga. På duken stod också en "enebytta" med tallris i. Jag tyckte det var så fint, när jag såg det. Julerött och tallrisgrönt! Mamma visade mig sedan en mängd dukar, som hon vävt under hösten. Ja, de var jättefina, tyckte jag, men kunde inte jämföras med denna, som hade namnet Advent. Jag undrade lite försynt om det inte fanns möjlighet att väva någon mer, men fick veta att varpen var slut.
Så kom julafton. I ett av mina paket låg denna duk. Ni kan tänka er att jag blev glad. Mamma hade vävt tre: en till sig, en till mig och en till min syster.

Varje år till första advent kommer den fram.

Nostalgikalendern - lucka 1

Bonaden

Den här bonaden är en riktig favorit bland mina advents- och juldekorationer: "Gammal svensk bondejul". Där står beskrivet vad man skulle göra på de olika dagarna i december. Jag fick den i födelsedagspresent av Annika och mina andra tjejkompisar från Tegnérsgatan i Karlstad. Året var nog 1976, tror jag. Bonaden kommer upp varje år och jag, som tycker att det är så mycket att göra inför jul, är glad att jag inte behöver göra allt som står där.

Nostalgikalendern

Tiden runt advent och jul är ofta förknippad med många minnen. En del minnen går långt tillbaka i tiden, till min barndom (stenåldern, enligt ungdomarna). Andra är från medeltiden. Jag ska nu, fram till jul, presentera några minnen.
Idag är Andersdagen och det gläder mig att det regnar!

Höstsol och höstrusk

Den här veckan har bjudit på fantastiskt fina höstdagar.

Jag har förberett mig för de sämre dagarna också.

Jag står rustad inför höstrusket.

Fyra årstider

Den här veckan har tillvaron övergått från augusti till september. Höst? Ja, lite grann. Men låt oss då få ha höst! I tidningen idag såg jag flera annonser om julbord! Alldeles för tidigt, tycker jag. Här i Sverige har vi fina årstidsskiftningar. Det är fyra årstider! Alla har sin tjusning. En del tycks tro att vi bara har sommar och vinter.

Saknad 2

Den här lille sötnosen kom till oss för två år sedan. Då var han så här liten och söt.

Han försvann för två månader sedan och jag vet inte vad som hänt honom. Ibland har jag drömt om honom och sett honom skadad på olika vis. Jag saknar honom så.

Saknad 1

Så var det tomt igen. Lovisa har studerat i Uppsala i två år och varit hemma lite då och då. Nu har hon åkt iväg, igen. Hon har tidigare varit i Paris ett år ...och på resande fot i Asien i tre månader. Den här gången blev resmålet återigen Frankrike. Hon ska studera franska i Nice.

Hon kommer att få jättetrevligt där, men jag saknar henne så.

Cykelsemester

Ni som känner mig väl vet att jag inte är road av sol-och-bad-semester. Nej, jag vill hellre uppleva någonting. Till den här semestern tyckte vi, att vi kommit på en bra kombination. Cykelsemester, där man bara behöver ta med sig packning för dagen. Ny plats och nytt hotell varje kväll. Semestern började bra men slutet blev sämre. Här följer en kortfattad resedagbok:
Torsdag 23 juli
Startade hemifrån 06.20 och var vid Arlanda vid 8-tiden. 09.45 startade planet och det var en mycket guppig och svajig resa. Bältet på och av, på och av. Men vi lyckades i alla fall landa i Zürich. Tog tåget direkt från flygplatsen och efter några byten kom vi till Salem (med betoning på den andra stavelsen). Den här dagen hade vi lagt till som extra dag, utöver paketet, eftersom vi inte visste hur lång tid transporterna skulle ta. Framme vid Salem chansade vi på första och bästa hotell, Ricks,tvärs över gatan från stationen. Där fanns ledigt rum, samma som vi skulle ha nästa natt. Helmysigt och familjärt! Tog en promenad och åt därefter middag. Det kändes som att sitta och äta hemma hos goda vänner. Då har man lyckats med känslan!
Fredag 24 juli
Frukost. Promenerade till en affär och provianterade. Fortsatte promenaden till Schloss Salem och hotell Schwanen. Där hämtade vi ut våra cyklar. Provåkte en bit och lunchade länge i solen.
Tittade på slottet och slottsträdgården. Cyklade en tur till på eftermiddagen. Åt middag på Ricks.
Lördag 25 juli
Cyklade på små vägar genom skogen först.Kom till en slags djurpark där vi stod länge och tittade på storkarna. Lyssnade på hur ungarna klapprade med näbbarna för att få mat. Fortsatte och kom fram till Bodensjön. Stannade vid klosterkyrkan i Birnau och tittade. Fortsatte till Meersburg, en mycket fin gammal stad. Färden gick vidare till Friedrichshafen. Det var dagens etappmål.
Söndag 26 juli
På dagens färd var det massor av folk och transportmedel ute: cyklister, fotgängare, barnvagnar, kickbikes och inlines. Många lediga som ville ut och bada i det fina vädret. Men det gällde verkligen att se upp, för ibland var det enkelriktad trafik och ibland dubbelriktad, ibland delade man väg med bilister och ibland med andra trafikanter. Åkte mest på strandpromenaderna genom många orter. Från Bregenz fick vi åka upp en sväng för att komma till Dornbirn. Vägen dit var dåligt skyltad, så jag tror vi åkte någon extra mil på grund av det.
Måndag 27 juli

Det finns olika sätt att be om hjälp.

En tjusig villa med egen damm/vallgrav och egen svan.

Tisdag 28 juli

Fantastiska grönsaksodlingar.
Fram till Gottmadingen via bl. a. den fina staden Stein am Rhein.

Onsdag 29 juli

Vi skulle till Schaffhausen för att bese Europas största vattenfall. Den beskrivna vägen var lång och dessutom var en sträcka samma som gårdagens. Därför bestämde vi oss för att ta en genväg. Man ska ju inte ta genvägar, för de blir senvägar! Även denna gång:

Vägen var mycket kuperad. Några insekter flög i ansiktet på mig. Förmodligen försökte jag vifta bort dem och sedan bromsade jag igen. Men det gick inte att bromsa med bakbromsen utan all kraft på frambromsen. Det medförde att jag störtade i backen. Jag vet att jag slog i bägge knäna och bägge armbågarna. Som tur var, var biltrafik och cykeltrafik åtskilda, annars hade jag hamnat framför en bil. Som tur var ramlade jag åt vänster. Om jag ramlat åt höger hade jag försvunnit nerför en jättebrant slänt. Två bilar stannade och förarna hjälpte mig komma upp. En av dem åkte ifatt min man och sa till att jag var skadad. På något vis lyckades jag hasa mig nerför backen . Vi kunde ta en buss tillbaka till hotellet. Det här var enda gången under veckan som vi skulle bo på samma hotell två nätter. På det viset hade vi ett hotell att återvända till. Folk var så otroligt snälla och hjälpsamma. När jag försökte ta mig fram från busshållplatsen till hotellet, ropade en kvinna efter mig. Hon ville skjutsa mig till sjukhuset, men jag trodde inte det var nödvändigt. Det trodde hon, som var sjuksköterska, men skjutsade hem mig till hotellet eftersom jag helst ville det. Tack Florence!

På hotellet var de också mycket hjälpsamma; jag fick både isblåsa och värktabletter.

Torsdag 30 juli

Lämnade cyklarna vid det här hotellet och fortsatte i stället med tåg, buss och båt. Besökte Mainau.

Fredag 31 juli
Idag besökte vi Schaffhausen och vattenfallet.
Lördag 1 augusti
Hemresedag.
Sammanfattning: Trots min skada är det här en resa jag kan rekommendera. Man får röra på sig, får se olika platser varje dag, får nytt hotell varje kväll, får mycket god mat och behöver inte släpa med sin stora packning. Varje morgon, efter frukost, lämnar man sin resväska på hotellet. Varje kväll står den på det nya hotellet.

Kulturresa 2009: dag 4 och 5

Onsdag 15 juli

Och det vart morgon den fjärde dagen.

Efter frukost i Nora styrde vi kosan mot Grythyttan.

Här är den fina kyrkan.

Vi är i Gustaf II Adolfs fotspår, igen.


Här är vi på Grythyttans Gästgivaregård och väntar på mat.

Vi blev mycket nöjda, för det serverades en fantastiskt god lunchbuffé.

Nästa utflyktsmål blev Loka Brunn. Eftersom kameran då låg kvar i bilen, får ni inte se några bilder. Men det kan ni säkert göra här på deras hemsida.

Färden fortsatte genom Bergslagen till Skinnskatteberg. En dryg mil från tätorten finns en plats som heter Bockhammar. Där finns detta lilla lusthus, som byggdes 1636 och är Sveriges äldsta bevarade lusthus. Det kallas "Ebba Brahes lusthus". Ebba Brahe ägde flera gårdar i Västmanland bl.a. här i Bockhammar. Det finns många historier om Ebba Brahe och Gustav II Adolf. T.ex. lär Ebba här ha hört ett skott, samtidigt som Gustav II Adolf sköts i Lützen.Vår färd fortsatte till Berga, mitt barndomshem, som vi bara passerade. Jag blev ledsen eftersom det inte alls var så fint skött, som på den tiden Mamma och Pappa bodde där.

Vi övernattade på Karmansbo Herrgård.

Torsdag 16 juli Efter frukost på herrgården tog vi en tur till Uttersberg och tittade på Galleri Astley. Därefter påbörjades hemresan.

Kulturresa 2009: dag 3

Tisdag 14 juli

Och det vart morgon den tredje dagen. Efter den fantastiska hotellfrukosten tog vi bilen och körde ut ur staden. Det första etappmålet var Garphyttan. Vi åkte, på jättedåliga småvägar, genom nationalparken, men det passade inte med någon lämplig promenad. Vi bara fortsatte genom skogen och kom fram till Pershyttan.

Vid det här laget var vi ordentligt sugna på kaffe och tilltugg. Vi hittade en urspårad restaurangvagn, som har kaffe- och matservering. (Urspårad var väl inte rätta ordet; den stod på ett spår, men användes inte längre i trafik.) Här kunde vi njuta av kaffe och underbart goda smörgåsar. På varje bänk låg en pläd; de fanns i flera olika färger. Den jag satt på var lila-cerise och jag blev så förtjust i den. Den köpte jag med mig hem.

Efter fikastunden fortsatte vi en kort sträcka till dagens etappmål: Nora. Där checkade vi in på Stadshotellet. Vi tog en promenad i den idylliska lilla staden, som har många gamla trähus bevarade. Där finns också flera butiker som säljer gamla saker. Vi fick en hänvisning till en butik som bär namnet Blå Skåpet. Vi gick länge och letade, men kunde inte hitta affären. Så vi sa: "Nu skiter vi i det blå skåpet".

Efter den fina promenaden åt vi middag på hotellet. Vi hann vila på maten innan det var dags för nästa promenad. Den var med guide och gick i Maria Langs fotspår.

Vår guide, Alexandra, var mycket duktig.

Vandringen tog en dryg timme. Därefter tittade vi lite på TV, men det var inget avsnitt av Morden i Midsomer just denna tisdagkväll. Det gjorde absolut ingenting, även om jag annars brukar följa den serien. Det blev tillräckligt med mord ändå den kvällen, i den lilla staden Nora.

Vid halvelvatiden på kvällen fick vi kaffe och smörgås i baren. Då kom det in några personer som skilde sig från mängden genom sin klädstil, som var något omodern.

Efter en stund ropade en tjej att någon hade blivit mördad på vårt hotell! Sedan var cirkusen i full gång. Vi engagerades alla i jakten på mördaren och jakten ledde oss vidare ut på staden.

Vi hade varit med om en ... "Nattlig mordvandring - ett vandrande skådespel i Maria Langs Skoga".

Kulturresa 2009: dag 2

Måndag 13 juli
Och det vart morgon, den andra dagen. Vi åt en mycket god hotellfrukost. Sedan bar det iväg ut på stan. Hotellet låg så bra till, så vi hade gångavstånd till allt vi skulle se och göra.

Vi gick till slottet. Först tänkte vi titta lite själva men sedan valde vi i alla fall en guidning. Den skulle vara i ca 45 minuter och det tyckte vi var lagom tid. Vi följde en tjej som skulle guida oss men sedan försvann hon och vi stod lite förvånade kvar. Då kom en man fram emot oss. Han föreställde Axel Oxenstierna. Vi blev inbjudan att följa med in på slottet och där träffade vi också Gustav II Adolf samt hans kära Ebba Brahe.

Det var en jätterolig dramatisering med mycket duktiga skådespelare.

Efter den roliga slottsvistelsen gick vi till Wadköping.

Där finns gamla fina trähus, som man har flyttat från andra delar av Örebro.

Där tittade vi in i Cajsa Wargs skafferi...

och Kronbloms kök.

Vi besökte ett skolmuseum och Hjalmar Bergmans museum.

Levi Rickson, Jeremias i Tröstlösa, lär ha bott i den här stugan, på övervåningen. Nu doftade det gudomligt gott från bageriet.

Jeremias har ju skrivit så många fina dikter. Nu är det lättare att ta till sig dem, sedan gruppen Jeremias Session Band har tonsatt många utav dikterna och framför dem så underbart. Speciellt bra tycker jag om Karin Wistrands sång. Skivan, som jag fick i julklapp, är min absoluta favorit just nu. Här kan du provlyssna på denna underbara skiva.

På kvällen åt vi gott vid en krog utanför slottet. Vilken bra dag med många olika upplevelser, vi har haft idag! Dramatiseringen på slottet, tyckte jag var alldeles speciell. Det är ju jag, som har planerat resan. Just det inslaget blev därför en överraskning även för mig. Och det passar så bra in, till ett resmål som är inplanerat på onsdag! Mer säger jag inte nu.