Jag brukar ofta se företeelser i bildform. När det gäller livet och döden ser jag det som en lång, lång väg. Det är förstås livets väg. Man kan inte se vägens början och inte heller dess slut. På den vägen vandrar alla människor. Någon går ensam. Någon går tillsammans med någon annan. Någon går ensam en bit och tillsammans med någon en annan bit. Någon går i mitten av vägen. Någon går utmed vägens ena sida. Någon tar stor plats på vägen. Någon märks knappt. Några går långt på vägen. Några går bara en kort sträcka. Sedan måste de gå av sin väg och de andra fortsätter sin vandring. Några väljer frivilligt att gå av vägen.
9 kommentarer:
Vilken bra beskrivning av livet. Jag tyckte det var fint! Hoppas allt är bra! *kramar*
Jättebra beskrivning visst är det så!!
Ha det görgött i helgen..kramen Ninni
Fina bilder!
En fin beskrivning av livets väg.
Jadu Anki precis så är det. Så fint du beskriver livets väg. Jag ser den tydligt framför mig, vägen som du skriver om.
Det är hyfsat här i norr, har varit otroligt jobbigt, men ljusningen skymtar vid horisonten. Fast dagsljuset blir det väl lite si och så med än på ett bra tag.
Många kramar till dig från mig.
SolSkuggan
Vilken fin bild du tecknar av livet. Jag hoppas att du känner att någon eller några går där bredvid dig på vägen. Kramar i höstmörkret
Det var en fin bild du målade upp. Precis så är det ju. /Sylvia
Hej vännen,
Det var oerhört ledsamt att läsa om förlusten av en elev. Det gör extra ont när det är unga människor som inte längre finns ibland oss.
Din förklaring är så lågmäld och fin, visst befinner vi oss i olika faser här i livet med eller utan sällskap.
Skolan har nog fått en annan uppgift på senare år än den utbildande som den en gång var, så mycket händer, så många funderingar. Det är bra att ni kan samtala om vad som hänt, känslor etc.
Den unga tjejens sjukdoms symptom kan nog vara rädsla för att själv dö, man blir påmind när en i omgivningen lämnar oss. Att det gick så fort för honom dessutom.
En klen tröst är att han har det bättre nu, men vem vill ta till sig det nu, mitt i sorgens skede.
Mina tankar är hos dig, hans familj och vännerna.
Styrkekramar till dig
Åh, så klokt och vackert skrivet!
Kram på dig!
Ronja :)
Skicka en kommentar