Madeira - dag 7

Den sjunde dagen var inte tänkt som vilodag, utan vi hade planerat att utforska de västra delarna av ön. Vid Rabacal finns ett mycket fint skogsområde med många vattenfall. Det var tänkt som dagens mål. Men när vi väl kom dit, så var det regnigt, kallt och disigt. Disigt och disigt. Vi var bland molnen helt enkelt. Vi var utrustade med regnjackor men inte så mycket andra varma kläder, så vi avstyrde den planerade promenaden. Vi fortsatte i stället med bil ut till Porto Moniz. Där finns strandpromenader och bassänger. Det var intressant att se hur fint man kan ta tillvara på naturen, samarbeta med den och göra den mer lättillgänglig. Det finns få naturliga badställen vid Madeiras kuster och många farliga strömmar. Genom att göra klippbassänger kan man bada ofarligt och ändå få känna av havsvågornas kaskader

Madeira - dag 6

På den sjätte dagen var det dags att göra ett besök i Nunnornas dal, eller Nunnornas tillflyktsort. När sjörövare anföll ön tog nunnorna sin tillflykt till den här gömda dalen, Curral das Freiras. Vi åkte med bil upp till bergen, Eira do Serrado, och gick en liten bit efter en stig. Då kom vi till en utsiktsplats där det såg ut så här, när vi tittade ner i dalen och byn där nere.Tillbaka till parkeringen och därifrån påbörjade vi en liten vandring nedför berget. Stigen vi gick på var stenlagd och hade 52 krökar.Vi gick genom härlig kastanjeskog.När vi så kom till dalen hittade vi flera ställen att fika och äta på. Vi hade ju matsäck med, men tog ändå kaffe på ett ställe. Vi beställde också en av specialiteterna därifrån, kastanjekaka. Till det blev vi bjudna på fyra olika sorters likör. Allt smakade underbart gott.Under tiden vi gick nedför berget, var det svårt att se hur vi gått. Men härifrån såg vi alltså att vi varit däruppe.Det var jättevarmt och vi funderade inte ens på att gå samma väg upp. Som tur var kunde man åka buss dit upp igen. Vi insåg att vi nog åkte på den där lilla hyllan, som vi sett tidigare.Vi åkte hem till Funchal redan på eftermiddagen, eftersom det var stora saker på gång i staden. Där kördes nämligen EM i rally. Vilken tillfällighet, kunde nästan tro att det var inplanerat. Kul! Riktig folkfest på sta´n!

Madeira - dag 5

Efter frukost åkte vi igen till flygplatsen för att kolla hemresan. Vi ändrade inget, det skulle kosta för mycket. Vi stod med bilen på bästa parkeringsplatsen, men tyvärr var det förbjudet att stanna där. Jag satt kvar i bilen och såg att en polis kom och antecknade registreringsnumren på de parkerade bilarna. Då flyttade jag över till förarsätet och körde därifrån och efter en liten runda tillbaka till samma plats. Så fick jag hålla på tills Lennart var klar. Det blev sju varv!En massa krångel på vägarna gjorde att vi kom sent iväg, trots att vi startat tidigt. När vi kom till en ekopark, 12 km från Funchal, var det redan dags för kaffe och smörgås. När vi klev ur bilen, var det riktigt kallt. Vi gick en bit efter en liten väg och hittade en bra fikaplats. Där var det riktigt varmt och molnen drev runt omkring oss. Jag fick nästan känslan av att det kokade runt om oss och att det var den varma vattenångan som steg. Jag vet inte så mycket om ekoparken mer än att man där rehabiliterar urskog. En del av Madeiras kvarvarande urskog, som består av lagerträd, är utsedd till världsarv. Efter fikat tittade vi in i ekoparkens reception och funderade lite över hur parken används. Vi gick också lite efter en levada, men just där var trist och lite svårt att gå. En levada är en bevattningskanal, som leder vatten till torra områden. Det är gott om vatten på öns norra sida, men det är ont om vatten på den bördiga och soliga sydsidan, där de flesta odlingar finns. Hela Madeira genomkorsas av ett nätverk av levador; nätet har ca 1000 kilometers längd. Levadorna måste rensas från stenar och växlighet. Längs levadorna anlades stigar så att de som skötte levadorna kunde gå där. De här levadastigarna har sedan blivit använda till vandringsleder. Många turister kommer till Madeira just för att vandra utefter de lederna.Men vi hade ju bestämt oss för att skippa de längre vandringarna p g a värmen. Just därför kunde vi sätta oss i bilen och åka upp till Pico do Arieiro. Det är Madiras tredje högsta topp, 1818 meter över havet. Vi gick upp till den punkten, ingen större presation eftersom det bara är en liten bit från bilparkeringen, och där var det en annan turist som erbjöd sig att ta kort av oss. Precis innan vi ställde oss där, satt jag och fotograferade. När jag vred på huvudet åt sidan, kände jag hur det kittlade till på ena benet. Det var en ödla, igen, som tog sig friheten att promenera på mitt ben. Det var nog bra att jag inte såg det, för det kanske jag hade börjat stampa med fötterna igen, och det är nog ingen passande sysselsättning på den nivån.Vi gick en bit utefter en vandringsled som var mycket smal. Det stupade brant ner på båda sidor. Tur att det var molningt på ena sidan, annars hade jag nog fått svindel!

Madeira - dag 4

Vid frukosttiden var det ca 18 grader och mulet. Men molnen skingrades strax, precis som de andra morgnarna, och solen började värma.Genom hotellreceptionen kunde vi hyra en bil. Vi fick bilen till hotellet och gjorde överenskommelse att senare i veckan lämna den på flygplatsen. Vi hade bestämt att vi skulle åka ut till den östra delen av ön. På vägen dit stannade vi vid flygplatsen och försökte boka om hemresan. Vi skulle tänka på alternativet till nästa dag.Vi begav oss därifrån till Ponta de Sao Lourenco, som är en lång, smal kedja av eroderade vulkanklippor. Det är som en utstickande tarm på Madeiras östra del. Vi skulle också till öns enda naturliga sandstrand. Strax öster om Canical kommer man till en parkering där det på en skylt står Prainha. Vi klev ur bilen där, men blev så överraskade av den kraftiga blåsten. Men så är det ju mest hav, inte så mycket land att vara på. Vi var på en höjd där vi kunde se ner till stranden och skulle fika där. Vi satte oss vid rastmöblerna och hade fullt sjå att hålla i kaffemuggar och smörgåsar. Dessutom vimlade det av ödlor. De ville nog tigga mat, för de var inpå oss och ryggsäcken hela tiden. Jag, som faktiskt är vegetarian, ville ju inte riskera att äta smörgås med ödla som pålägg. Därför stampade jag med fötterna hela tiden, men jag var ju också tvungen att hålla hårt i prylarna på grund av blåsten. Vilken prestation! När vi hade fikat, tog vi oss ner till stranden. Där låg vi faktiskt och solade oss ett tag. Vi trodde att det skulle vara mycket folk där, men det var så lugnt och fridfullt. Vi badade också, men det var ganska kallt. Det blåste mycket och vågor kom in från flera olika håll samtidigt. När vi var klara med sol- och badsemestern förflyttade vi oss en bit till en utsiktsplats.I Canical åt vi billigt och gott på en fiskrestaurang. Vi reste sedan vidare norrut på ringlande serpentinvägar.

Madeira - dag 3

Frukost på altanen med utsikt över Atlanten. Jag mådde riktigt bra. Perfekt temperatur och mulet. Men när solen sedan kom fram blev det varmt igen.

Vi hade bestämt oss för att åka upp till Monte. I slutet av 1770-talet växte Monte fram som en fin och hälsosam tillflyktsort från staden Funchals värme och buller. Men nu når Funchals förorter ända dit upp. Trots detta kunde vi läsa att det skulle vara svalare och skönare luft där uppe.

Vi promenerade en bit i staden för att komma till linbanestationen. När vi precis klivit in i kabinen, kikade en tjej in och fotograferade oss. Resan tog ca 10 minuter. När vi klev av blev vi erbjudna att köpa kortet. Först sa vi nej, men sedan ångrade vi oss, för i det snygga omslaget fanns också en DVD om Monte. Snacka om snabbframkallning! En person fotograferar nere vid start, skickar över och det skrivs ut där uppe.

Uppe i Monte promenerade vi i den vackra parken. Där växte mängder av hortensia, blåa och vita afrikanska liljor, änglatrumpeter stora som träd, samt en mängd andra växter. Det rasslade av ödlor runt om oss. Det var jättevarmt, men vi tog många pauser i skuggan. Att det skulle vara svalare luft här uppe, var inget som vi märkte.Torget var mycket vackert. Stora träd lutade sina kronor in mot mitten, där en liten byggnad med tornliknade tak stod.

Ner från Monte åkte vi korgsläde. Förr drogs slädarna av oxar, men nu är det vitklädda män med stråhatt. Slädarna har trämedar och körs på de smala asfaltvägarna. Ibland när det går trögt, stannar förarna och "vallar" med vax. Det var en behaglig tur, lagom fort och avsvalkande fläktar. Även där blev vi fotograferade och när den 2 km långa slädturen var slut, fanns bilderna klara i snyggt fodral.

När man kliver ur släden, har man fortfarande en bra bit kvar att gå till Funchal. Det var verkligen varmt. Varmt och brant. Vi letade oss fram till den stora marknaden, Mercado dos Lavradores. Det är en stor saluhall där man kan köpa kött, fisk, grönsaker, örter, blommor, frukter, lädervaror, korgar m m. Härliga dofter och färgsprakande stånd. Fruktförsäljarna lägger upp sina frukter så fint, så det blir som konstverk att beskåda. De är också ivriga att låta oss provsmaka på läckerheterna. Vi betalade dyrt för några frukter där, förmodligen fick man betala för det man provsmakat också.

Vi åt gott på en restaurang och gick sedan hemåt. Det gick lättare i uppförsbackarna idag. Det var varmt, ca 33 grader, men det blev aldrig så jobbigt som i går. På hotellet duschade vi, vilade en stund och tog en kopp kaffe på altanen. Jag satt och läste länge på kvällen. Skönt att ta det lugnt

Madeira - dag 2

På söndagens morgon var det en mycket skön, behaglig värme. Vi åt frukost på hotellverandan och därifrån är det en storslagen utsikt över Funchal och havet. När frukosten närmade sig slutet, kände vi att temperaturen redan var högre.På grund av värmen, och att jag inte klarar den så bra, bestämde vi oss för att ta det riktigt lugnt och även skippa vandringarna.

Vi började med att undersöka staden Funchal, som faktiskt betyder fänkål. Nästan direkt såg vi den här roliga blomman, papegojblomman. Man kan förstå varför den fick just det namnet.

Efter en stund insåg vi att vi var tvungna att handla: solkräm samt solhatt till mig. Apotek vimlar det av, jag tror nästan det finns ett på varje gata, så det gick snabbt att få tag i solkräm. Vi undersökte också livet i hamnen och bestämde oss för att ta en tretimmarstur ute till havs. Det var en slags katamaran vi skulle ta. Men efersom den skulle avgå kl 15, så hade vi gott om tid för att strosa och äta lunch. Sedan såg vi en annan båt och köpte biljetter till den i stället. Skeppet heter Santa Maria och är en kopia av Columbus fartyg.Det var riktigt festligt. Tidsenligt, frånsett att det här fartyget var motordrivet.

Min hatt måste jag ha på mig, men den ville bara blåsa av ideligen. Då rev jag loss bandet, som var så fint fastsatt runt om, och trädde in det genom hålen i stället. På det viset kunde jag knyta bandet under hakan. Inte speciellt snyggt, jag liknar någon gammal engelsk lady eller biodlare, men det var funktionellt.

Ute till havs gungade det mer och mer. Andra fartyg kom också och åkte tillsammans. De hade kontakt med varandra och alla spejade efter valar och delfiner. Någon fick syn på något som rörde sig, det skreks och tjoades. Det blev mer och mer spännande. Till slut visade sig en val, man såg ryggen på den. (Jag skriver man, för min man såg den, men inte jag. ) Vi var beredda med kameran men hann inte fånga den på bild. Valen lär vara en sort som är ca 20 meter lång och väger 80 ton.

Skeppet vände om och efter en lugnare resa stannade det till vid en vik och de som ville bada från båten kunde göra det. På hemfärden bjöds det på madeiravin och honungskaka. Jag, som inte tycker om vin, tyckte att just det här vinet, ett dessertvin, var riktigt gott. Honungskakan var också mycket god, den liknar lite vår mjuka pepparkaka. Men det är väl så att "sjön suger". Alltså inte den moderna betydelsen av "suger".

Vi var ute på havet i tre timmar. När vi så kom i land var jag helt slut. Den starka solen hade legat på hela tiden, även om det fläktade rejält och jag hade min fjantiga hatt på mig. Vi startade promenaden hem mot hotellet. Jag stannade och vilade stup i kvarten.

Så hade vi bara två backar kvar till hotellet. Där mötte vi en man som mådde sämre än jag. Han raglade fram och satte sig ner på trottoaren. Jag mötte honom och efter någon sekund reagerade jag: Han hade stoppat tröjkanten i munnen. Vi vände om och tittade till honom. Han låg där och jag förstod att han hade fått ett epileptiskt anfall. Men nästan direkt kom det fler personer, som ju kunde språket. De larmade ambulans, som kom efter en mycket kort tid. Vi kunde fortsätta hemåt och nu kände jag, att jag mådde ju i alla fall inte lika dåligt som den mannen.

Vi vilade oss direkt när vi kom till rummet och det dröjde inte många sekunder innan vi somnade. Jag fick frossa, huvudvärk och blev illamående. Jag gick upp och duschade och sov sedan för natten. Lennart gick till baren och fick sig en sandwich och öl.

Dagens fundering: Vem är den "ultima horan"?

Madeira - dag 1

Nu, äntligen, ska jag försöka sammanfatta vår vistelse på Madeira. Jag börjar med lite fakta:

Madeira är egentligen en ögrupp som fått sitt namn efter huvudön - Madeira. Förutom huvudön ingår även ön Porto Santo och de obebodda Ilhas Desertas och Ilhas Selvagens i den autonoma region som utgör Madeira. Huvudstaden Funchal ligger på huvudön.Geografiskt ligger Madeira mitt ute i Atlanten, cirka 70 mil väster om Nord Afrika och cirka 100 mil från Portugal. Huvudön Madeiras totala yta uppgår till cirka 740 kvadratkilometer. Ön är inte speciellt stor, bara 57 kilometer i öst-västlig riktning och 22 kilometer i nord-sydlig.Befolkningen uppgår till cirka 270 000 invånare, varav cirka 130 000 bor i huvudstaden Funchal, som också är den enda större staden.

När vi valde resmål hade vi tänkt på att man skulle kunna vandra där och att det inte skulle vara så varmt. Men även Madeira drabbades av den europeiska värmeböljan, så dagarna innan vi reste låg temperaturen på 38 till 40 grader. Eftersom jag inte klarar av värmen, så var jag mycket orolig innan resan.

Vi började resan på Arlanda. Vi har inte rest därifrån på länge och kände inte till ombyggnaden. Det var mycket lugnare med många små enheter än den där jättestora hallen som fanns tidigare.I Lissabon mellanlandade vi. Det var lite oklart med tidsomställningen, för på skärmarna i planet visades många olika uppgifter. Men vi ställde om klockan utifrån vårt logiska tänkande. Vi fick vänta ett par timmar, så det var läge att äta på flygplatsen.

När vi landade på Madeiras flygplats, letade vi efter flygbussarna som ska finnas. Men förmodligen går de inte så sent på kvällen, så vi tog en taxi direkt till hotellet. När taxichauffören stannade och sa att vi var framme, trodde vi att han skojade. Det var nämligen bara trånga gänder och inklämda hus. Men så såg vi hotellets skylt och förstod att det var rätt. Skönt att vara framme. Vi åkte bil hemifrån 11.15 och nu var klockan 01.30. Hotellrummet var stort, eller rättare sagt var det som två rum. Gott om plats och trevligt. Vi packade upp, duschade och gick och la oss i de för hårda sängarna.

Dagens fundering, 1: Det är så noga vid säkerhetskontrollen, som det naturligtvis ska vara. Man får inte ha med sig några spetsiga föremål. Men när vi fick mat på planet, fick vi "riktiga" bestick. Förmodas det att man blir lugn av att äta, så man inte kastar sig över någon och hugger med gaffeln eller kniven.
Dagens fundering 2: På planet var det alltså "riktiga" bestick. Flygplatsens restaurang hade bordsservering, där fick vi plastbestick.Att det såg ut så här visste jag inte när vi kom dit. men någon dag senare, när vi åkte förbi, såg jag det och var tvungen att ta en bild.

Fakta om flygplatsen:

Madeiras flygplats invigdes så sent som 1964. Innan dess kunde man bara komma till ön med båt eller flygbåt. Flygplatsen var ökänd för sin korta landningsbana på endast 1600 m. Charterplanen till Sverige kunde inte lyfta med full tank utan var tvungna att mellanlanda på Porto Santo för tankning. En flygtur på 10 min! 1986 förlängdes banan med 200 m men det räckte ändå inte så med hjälp av EU-pengar började man att bygga ett 180 m brett betongdäck som står på 180 pelare med en diameter på 3 m och en högsta höjd på 50 m.Den nya landningsbanan invigdes år 2002 och banlängden hade nu ökat till 2781 m, så idag behöver man inte vara rädd för att flyga till Madeira. Dessutom har en ny stationsbyggnad uppförts.